Tre lägenheter blev tomma

Publicerat 

MotetmedJesus_Linda_1000x600

 

Vi har verkligen, verkligen försökt att hjälpa till i flyktingkrisen. Gud såg till att tre av församlingens lägenheter blev tomma nästan samtidigt, och när det händer måste man ju fråga sig vad Gud vill använda dem till. Med en pågående flyktingkris kändes svaret givet.

Först hörde vi av oss till kommunen och ställde dem samt vårt sommarcafé till förfogande som akutboende. Kommunens tjänstemän kom ut och inspekterade. De hade en ganska loj inställning och när vi sa att vi trodde att det var kris svarade de ”Ja, fast inte här. Det är ju i södra Sverige.”

Vi fick ett protokoll, därefter hörde de aldrig av sig. Så då erbjöd vi i stället lägenheterna till Migrationsverket. Försäkringsbolaget meddelade att de skulle försämra våra avtal avsevärt. Vi sa att vi som kristna måste vara djärva.

För att starta asylboende måste vi låta ett konsultbolag göra brandbesiktningen för den nätta summan av 20 000 kr. Vi sa att som kristna måste vi våga satsa. När protokollet kom var kraven så höga att vi nästan lika gärna kunnat riva husen och börja om från grunden. Vi tittade på varandra och frågade: ”Vad vill de? ” Vill de ha fram boenden, eller vill de kunna säga att det inte går att få fram boenden? Vill de hjälpa eller vill de bara stänga Sverige?”
Så vi satte oss ner och grät. För man måste få sörja. Innan man orkar ta nya tag.

Det var då vi kom på att vi kanske ändå kan göra något. En av lägenheterna var möblerad och klar med åtta bäddar. En grupp kristna afghaner och iranier som konverterat i hemlighet i sina hemländer hade önskat att vi skulle göra en Alphakurs för dem och deras vänner som var intresserade av kristen tro.
De fick mat och boende i lägenheten i drygt två veckor. Gideoniterna bidrog med Nya testamenten och vi utformade en bibelläsningsplan. Alphakursens föreläsningar finns på farsi på Youtube och en iransk kvinna i församlingen bidrog med undervisning och tolkning. Varje dag möttes vi till lektioner, samtal och bön.

Nu har flera av dem tagit emot Jesus och i söndags höll vi dophögtid. Med största sannolikhet kommer deras konvertering och eventuellt även deras övriga asylskäl att misstros av Migrationsverket så att de blir hemskickade. De är medvetna om alla risker. De ville ändå. De ville ha Jesus.

När vi senare samma eftermiddag äter kebab berättar en av männen om hur Gud rört vid honom under dopet och om hur hans hjärta slog tre slag i sekunden. Tidigare har han berättat om hur en kristen kvinna i Iran hjälpt honom ur drogmissbruk och om hur hennes Gud hörde hans böner på medelhavet. ”Snälla, kalla mig David från och med nu”, ber han oss. ”Jag kommer aldrig bli av med mitt muslimska namn i mitt id, men inför er vill jag få vara David.”

Gud hade uppenbarligen en tanke med våra lägenheter. Genom dem fann Gud en väg till sina älskade söner.

Linda Alexandersson,
pastor i Equmeniakyrkan i Arvika

Texten har tidigare varit publicerad i tidningen Dagen.