Blogg: Du faller ifrån världens högsta byggnad

Ok, tänk dig att du är på toppen av världens högsta byggnad, du snubblar till och vips faller du mot marken. 828 meter och 11.4 sekunder senare är du klet på trottoaren.

Jag vet inte vad du tänker kring detta scenario, högst otroligt att det kommer att hända så varför ens fundera på det. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur det skulle vara. Skulle jag hinna (11.4 sekunder är rätt kort tid) inse att jag kommer att dö? Tänka på att det inte finns något jag kan göra åt saken och istället njuta av fallet? Känna vinden mot ansiktet, den hisnande känslan i magen (kanske svårt att inte känna den.). Är det ens möjligt?

Kommer livet att passera i revy under fallets gång? Vad kommer jag i så fall dra på munnen åt och vad kommer resultera i tårar? Kommer jag att ångra något jag gjort eller något jag inte gjort?

Eller kommer jag bara få panik och inte tänka på något annat än marken som närmar sig, snabbt med oundviklighet?

Många frågor som troligen aldrig kommer att få sitt svar under dessa förhållanden, som väl är. Men samtidigt är vi alla på den vägen i detta livet. Det har ett slut, nästa liv har det inte då får vi leva i Guds rike för evigt. Vad vi gör i detta livet har betydelse, för oss, för människor i vår närhet och världen vi lever i. När jag närmar mig marken snabbt med oundviklighet, när än det må ske, så önskar jag att ha fått göra skillnad för andra människor och den värld vi lever i. Jag vill bidra till Guds rike och det tror jag att jag kan göra genom mitt arbete som föreningsutvecklare. Inga stordåd, något litet räcker.

Högst troligt har du som läser detta mer än 11.4 sekunder kvar att leva, frågan lyder ändå, vad hade du tänkt under dessa sekunder?

Ta minst 11.4 sekunder och fundera på vad du vill tänka när du en dag närmar dig marken, snabbt med oundviklighet.

Peter Karlbom

• Dela