Fick vara främling för första gången
Publicerat 17 oktober, 2016
Observera
Denna text publicerades första gången den 17 oktober, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Utan att riktigt fatta hur det hade gått till var jag, en varm och tidig fredagmorgon, ändå där i taxin som rusade fram mellan lastbilarna ut ur Mumbai. Gud hade tagit med mig till Indien.
Litegrann kändes det som om hela den här Indienresan var mot min vilja. Jag har aldrig varit intresserad av att åka utomlands; när jag hörde vänner berätta om deras reseupplevelser, oavsett om det handlade om semestrar eller typ bibelskolor som Apg29, tyckte jag att det var intressant och spännande, men jag var också helt säker på att det inte var någonting för mig. Och idén om att åka utomlands för att komma närmare Gud verkade inte helt logisk för mig, för Gud fanns väl ändå lika mycket i Sverige? Knappt en månad senare lyfte planet från trygga Sverige, och tolv timmar senare landade vi i Mumbai.
Gud är fantastiskt duktig på det där, att ta något du egentligen inte vill göra och visa dig att “jo, det är här jag vill ha dig. I Sverige är det enkelt att göra saker i egen kraft, utan Gud, men nu behövde jag Gud hela tiden. Det blev jätteviktigt att be. Jag skulle tro att jag bad mer den första första veckan i Indien än jag förut gjorde en vanlig månad i Sverige.
Jag fick för första gången riktigt känna hur det är att vara främling: att vara uttittad, inte förstå språket och behöva leva i en kultur som jag inte är van att vara i. Men jag fick också se storheten i församlingen. Var vi än gick blev vi mottagna med öppna armar, för Guds församling har inga nationsgränser, bryr sig inte om kulturskillnader. Vi hamnade i våra syskons hem och fick be och lovsjunga med dem, äta tillsammans och dela våra erfarenheter.
Mest av allt har tiden i Indien fått mig att förstå att livet med Jesus är så mycket bredare, djupare och högre än jag trodde, och att det faktiskt är möjligt att leva ett liv där jag kan följa Jesus helt och hållet i allt jag gör.
Jag har ingen aning om vart det kommer ta mig, var jag kommer hamna eller vad jag kommer göra hela mitt liv – och för första gången i mitt liv känns den grejen inte jobbig utan jättespännande!
Tobias Olsson, Indienskolan våren 2014