…för däremellan kommer fastan!

Publicerat 

Julen varar inte ända till påska för däremellan kommer fastan. Ungefär så sjunger vi i en känd julsång. Imorgon börjar den traditionella fastan inför påsken. Men vad är egentligen fastan? Hur går det till? Och är det något vi kan ha användning av?

Att fasta 40 dagar inför påsken är en tradition med rötter ända tillbaka till de första kristna. I Sverige och i den protestantiska världen har fastan oftast räknats från askonsdagen till påskafton. Den som är noggrann märker då att fastetiden är 46 dagar lång. Anledningen till det är att söndagarna inte ska räknas som fastedagar.

Varför fastar vi?                                         

När vi fastar så avstår vi från något för att vinna något annat. Vi lever i ett överflödssamhälle där budskap, prylar, livsstilstips och löpsedlar tävlar om vår uppmärksamhet. Fastans mål är att rikta om den uppmärksamheten till vårt liv med Gud.

– För mig är fastan en tid att hitta fokus och förbereda mig för evangeliet, det glada budskapet, som vi får ta del av på påsken, säger vår kyrkoledare Lasse Svensson. I söndags var kyrkoårets tema ”Kärlekens väg” och det är vad fastan är. Att slå följe med Jesus på kärlekens väg som går till Golgata.

Inte ett andligt Vasalopp

Fastan är inte ett andligt Vasalopp. I vår tid är fasta ingenting ovanligt. Vi läser löpsedlar om olika fasterutiner som ska ge oss en ”superkropp” eller leda till ökad hälsa. Det är inte målet med fastan inför påsken. Påskfastan är inte till för att uppnå ett resultat eller ”klara av” en svår utmaning. Fastan inför påsken är en tid av förberedelse och bön.

Många väljer därför också att lägga till en andlig vana under fastan. Att läsa bibeln, att be, att läsa tidegärden eller liknande.

 Hur gör man?

Ofta förknippar vi fasta med att avstå från mat, men fastan kan vara att avstå från allt som tar vår uppmärksamhet. Sociala medier, tv-tittande, alkohol, kött eller sötsaker är vanliga saker att fasta från. Att fasta är alltid valfritt och kan inte vara påtvingat. Därför är det också den som fastar själv, i bön och reflektion, som väljer vad den vill fasta från.

– Vi måste komma ihåg att fastan är ett medel och inte ett mål i sig själv, säger Lasse. Det är bättre att satsa på ”lite och länge” för fastan är lång. Fastan handlar inte om att övervinna sin kropp eller visa sin styrka. Det viktiga är vad fastan gör med oss. Var den för mig. För den mig till mer kärlek? Till mer Kristuslikhet? Till mer tacksamhet?