Från bush till skog – på 25 år

Publicerat 

_mg_6157_skogen_lousi1_low_720

Ladda ned pdf

Det här är berättelsen om att skapa en skog. I Kongo Kinshasa. Det tog 25 år!

Bakgrunden är att skogskövlingen i Kongo Kinshasa är stor och lämnat mycket stora områden till bush och torr obrukbar savann. Därför är återbeskogning en mycket viktig sak. Av flera skäl. För klimatets skull eftersom Kongos regnskog är världens näst största efter Amazonas. Och dess yta minskar snabbt. Men skogen är också viktig för att den skapar förutsättningar för näringsrik jord där människor kan odla förnödenheter.

För 25 år sen startade Svenska Missionsförbundet med finansiering från Sida, detta trädplanteringsprojekt. Först i Kibunzi, men också i Luozi.
25 år senare i Luozi stiger fotografen Peter och jag upp i gryningen för att fånga det bästa ljuset och leta upp skogen.
Det är lite detektivarbete som väntar. Vem äger den här skogen idag? frågar vi folk längs vägen. Några skakar på huvudet, men en av dem vet och pekar bortåt och säger att ägaren finns i byn intill.

Vi åker dit och har tur för där sitter han; Nsukula Matumpu, utanför sitt enkla hus på en plaststol med en stor plastskål i händerna och rensar jordnötter. Flipflops på fötterna och trasig t-shirt. Här finns inget som tyder på välstånd. Men det är han som äger skogen idag. Hur det blev så förblir oklart.
Men när jag hör av mig till personer i Sverige som var med när projektet utvecklades förstår jag att det funnits många olika idéer kring skogsprojektet och hur det skulle komma byarnas folk tillgodo i form av god odlingsmiljö för frukt och grönsaksodling, för brännved och viss avverkning.
Nsukula följer gärna med och visar skogen – med en hacka på axeln och macheten i handen.

_mg_6187_low

Vi kliver in i lövsalen och ljuset är magiskt. Som att kliva in i en grönglittrande katedral. Plötsligt dundrar en motorcykel in och förtrollningen är bruten. Det visar sig vara Tubi Muzola. Agronomen som var med och planterade de första träden här. Vi har en sagolik tur.
Nu är en del träd höga, kanske 15-20 meter. De flesta är vanliga akacior som sattes först. Sen med tiden bättre plantor från Australien som växte bättre. Sen ännu en hybrid som kom att kallas Luozi Akacia.
Tubi pekar ut de olika bestånden och visar på deras olika växtsätt.
Han undrar om vi förstår att det såg ut som på andra sidan vägen här förut; bushlandskapet på andra sidan grusvägen där inget går att odla för att jorden är stenhård och helt utan näring.

_mg_6133_720

Det fina med skogen här är att akaciorna gör jorden rik på näring och jorden mår så bra att små planteringar med t ex bananer eller fruktträd trivs utmärkt. Det var också en viktig del av återbeskogningen; att fattiga bybor fick möjlighet att skapa odlingar för att få mat på bordet. Till viss del har det också blivit så – men inte utan konflikter.
Nsukula som idag äger skogen formulerar det så här:
– Folk kommer hit och tar vad de vill. De plundrar odlingar och hugger ned träd och bär hem och eldar upp. Jag tycker också det är viktigt att sköta skogen, precis som Tubi, men det är svårt när alla möjliga kommer hit och jag har inte råd med vakter, säger Nsukula.
Men en sak är ovedersäglig; på ena sidan grusvägen breder jätteområden med ofruktbar bush ut sig. På den andra kan du idag kliva in i en livs levande regnskog.

Text: Görel Byström Janarv
Foto: Peter Hoelstad

Fler berättelser