Glimtar från regionen
Publicerat 2 juli, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 2 juli, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
På söndag är en av bibelns mest kända berättelser predikotext. Det är berättelsen om den förlorade sonen. Välbekanta texter kan tyckas lättbegripliga och vi kan ibland lite avmätt och tillbakalutade känna att den har vi hört förut. Visst har vi det. Ändå är det inte sällan fascinerande att läsa också de texter vi så väl känner, en gång till. Trots att dessa vältummade rader kan synas vara utnötta sedan länge händer det av och till att de talar igen.
En bit in i texten möts vi av faderns medlidande och den raka omsorgen detta uttrycker, rycker alltid tag i mig där bilden av den alltid älskande Guden blir framträdande i liknelsen. Men hur börjar det? Ja det vet vi också. Sonen vill ha sin del av arvet men slarvar bort det, för att med svansen mellan benen komma hem igen. Men vem är denne son egentligen? Hur uppträder han? ”Ge mig den del av förmögenheten som skall bli min” säger han uppmanande med begär och självupptagenhet till sin far. Arrogansen lyser igenom när man stannar upp vid det korthuggna kommandot. Tanken går vidare och avslöjas inte rent av också en korruption då det som sker, är sammanbundet med den elakartade baktanken att sonen några dagar senare kommer sälja allt utan det minsta ansvar för sin fars framtida försörjning.
Plötsligt framträder den av ekonomi och egoism fyllda människan, och berättelsen blir med en gång aktuell i vår tid. Denna son är nämligen vi. Det är du och jag de stunder vi bara tänker på vårt eget. Men det är också där, mitt i vår egocentrism, som fadern är beredd att skänka allt utan tanke på att få något tillbaka. Inte nog med det. När han är lurad, fylls han av medlidande. Faderns kärlek är oändlig, den tar aldrig slut.
Anders Jonåker
