Publicerat 

Hälsa och sjukvård i Kongo Kinshasa

Kongo Kinshasa
Detta stora land, fem gånger större än Sverige till ytan, med ca 67 miljoner invånare är ett land rikt på naturtillgångar. Trots detta är befolkningen världens fattigaste.

För att garantera en hälsovård på basnivå, så att smitta av olika slag inte sprids utanför landets gränser och dödlighetstalen inte blir för höga, är landet i dag i behov av stöd utifrån. Landets regering avsätter inte tillräckligt med medel för att en god hälsovård skall erbjudas folket. Idag kommer stöd från olika organisationer och länder; Världsbanken, UNICEF, Sverige, England, Belgien m.fl. Staten har sedan början av 80-talet planerat och organiserat hälsovården bra, men det saknas alltså medel för att bedriva vården. Det finns ändå väl fungerande statliga hälsovårdsenheter i landet.

Statens organisation av hälsovården
Hälsoministeriet i Kinshasa ansvarar för hälsovården i landet. Det finns en hälsovårdsminister och dessutom finns ansvariga läkare för varje region. Hälsoministern samarbetar med internationella organisationer, som delvis finansierar insatserna i landet. Dessutom finns det enheter som ansvarar för bekämpning av Lepra, Tuberkulos, Sömnsjuka, HIV, Malaria, för vaccinationsprogram och andra av de belastande sjukdomar som finns i landet. Varje sådan enhet har utsett en ansvarig läkare för varje region. Dessa specialenheter får bidrag och stöd från internationella organisationer och missioner för sin verksamhet. Hälsovården blir på detta sätt specialinriktad och det finns naturligtvis risker att varje enhet och läkare arbetar enbart med ”sin sjukdom” och ingen har helhetsansvaret för människornas hälsa. Läs mer om statens hälsovårdsarbete.

Equmeniakyrkans kontakter
Våra kontakter är främst i relation till de två kyrkor som Equmeniakyrkan har samarbete med; CEBU i Mai Ndombe (Norra Bandundu) och CEC i Nedre Kongo. I Mai Ndombe distriktet har CEBU ett större samarbete med de statliga hälsovårdsenheterna i området än vad CEC har i Nedre Kongo. Det har också bildats en NGO, ODDM; som fyller en stor funktion i området. Karta över Kongo Kinshasa Kongokartahel

Inongo koordinationen – Arbetsgrupp för hela Mai Ndombe
1989 fick en svensk missionär, från den nationellt Lepra ansvarige läkaren, ansvaret för Lepra och Tuberkulos arbetet i Mai Ndombe distriktet, med bas i Inongo. I övriga delar av Kongo fanns redan då ett välfungerande arbete för bekämpning av dessa två sjukdomar, men först nu startade arbetet i Mai Ndombe. Arbetet utformades, främst med stöd från Läkarmissionen. Den svenske läkaren ersattes av en kongolesisk läkare och arbetet sker fortfarande med stöd från just Läkarmissionen och även en belgisk organisation. Detta arbete berör hela Mai Ndombe området och har också inneburit arbete riktat mot andra sjukdomar. Läs mer om Inongo koordinationen.

Vad kan vi göra?

De flesta av kyrkornas sjukvårdsenheter har grundats av de svenska moderkyrkorna, andra har överlåtits från staten. I det förra fallet känner staten inget ansvar för löner utbildning eller utrustning om inte enheten senare ackrediterats. Om sjukhuset överlåtits till kyrkan kan staten bidra med en del av lönen till läkarna och till de sjuksköterskor och övrig personal som efter ett antal år anses meriterade. I någon mån bidrar man även med utbildning, utrustning och underhåll. Till vaccinationsprogram och för bekämpning av malaria, tuberkulos och HIV kommer ofta internationella resurser som staten ofta förmedlar. Statens satsning på sjukvård i Kongo-Kinshasa är 7 USD och i Kongo Brazzaville 59 USD per år, i Sverige 4315. Patienterna förväntas betala för sin vård men kyrkans sjukvård förvägrar inte vård till den medellöse. Kyrkornas budgetar till sina hälsovårdsdepartement är mycket små och täcker inte ens centrala administrativa kostnader. Därför råder på sina håll en näst intill omöjlig situation där inkomster från patientavgifterna den ena månaden får gå till medicininköp och den andra till löner. Behoven för att hålla personalen och sjukvårdsenheterna igång gör sig hela tiden påminda. Det betyder att även små insatser från Sverige gör stor skillnad. Här nedan presenteras områden där vi från svensk sida kan stödja, områden där bidrag inte kan påräknas från Svenska Missionsrådet och Sida.

Utbildning/Fortbildning

Vidareutbildning är nödvändig för att bibehålla kompetens. Kyrkorna försöker i mån av resurser ordna vidareutbildning årligen.
För den enskilde blir det långt mellan kurstillfällena. Resurstillskott till kyrkornas hälsodepartementet för ökad utbildning är av central betydelse för att upprätthålla en acceptabel vård.

Mediciner
Många av patienterna är medellösa och klinikerna har sällan pengar att förnya sina apoteksförråd till acceptabel nivå. Livmodersammandragande medel på de små förlossningsenheterna och antibiotika är exempel på läkemedel som kan göra skillnad på liv och död i akuta situationer. Vissa medel som vacciner måste förvaras i kylskåp som på mindre ställen är fotogendrivna.
Fotogen och vekar är förbrukningsvaror som är dyra och därför ibland tar slut med allvarliga konsekvenser. Bidrag för medicininköp till medellösa har därför stort värde.
DSC_0946_Apoteket-Sundi-Mamba700

Vatten
Rent vatten är en nödvändighet för att bedriva en säker sjukvård. Ytterst få av kyrkornas sjukvårdsanläggningar har tillgång till ett kommunalt vattennät. Ofta hämtas vatten från en källa i skogen i plastdunkar, ibland finns rör dragna. Många av de äldre enheterna har gamla vattencisterner som ibland läcker p.g.a. dåligt underhåll. Här finns mångahanda behov i olika kostnadsnivåer, allt ifrån vattenanalyser, projekteringsbehov, reparation eller nydragning av vattenledningsrör, till reparation av pumpar och vattencisterner.

Otjänlig-brunn-Inkouele-1

Elektricitet
Mycket få enheter har tillgång till elektricitet via elnät. Det gäller nästan enbart de större sjukvårdsenheterna i Kinshasa, Matadi, Brazzaville och Point Noire. Särskilt utsatt är situationen inom CEBU:s område i Mai Ndombe. Här finns vare sig elektricitet via elnät eller dieseldrivna elgeneratorer. Man är helt hänvisade till belysning via fotogenlampor. Övriga sjukhus och vårdcentraler använder oftast dieselaggregat för att alstra ström för nattliga operationer och förlossningar. Dessa kostar beroende på storlek 3-15000 kr men kräver att drivmedel finns. De används ofta också till annan verksamhet varför de ibland är ur funktion. Oftast återstår då endast fotogenlampor eller ficklampsbelysning. En miljövänligare och stabilare väg är att sätta upp solcellsanläggningar som oftare är lite dyrare i inköp, en vanlig modell kostar omkring 15.000 kronor, men som efter inköp är billig och pålitlig i drift. Elmotorer och solcellsanläggningar ligger i en prisnivå som lämpar sig väl för insamlingar i olika grupper som vill göra en viktig insats.
Operationslampa-Mpaka-1

Utrustning
Vid de flesta av de kongolesiska kyrkornas enheter är utrustningen i betydligt sämre skick än motsvarande materiel som utrangeras vid våra svenska sjukhus och vårdcentraler. Det gäller allt från operationsbord och operationslampor, förlossningssängar, vanliga sängar, ultraljudsapparater mm till stetoskop, blodtrycksmanschetter, vågar, peanger, saxar m.m. Behovet av sjukhussängar är mycket stort. Som anställd i sjukvården i Sverige har man ofta möjlighet att få ta hand om sådan utrustning för vidare transport till Kongo. Vårdpersonal och administratörer inom svensk sjukvård är ofta mycket positiva till att materiel kommer till nytta på detta sätt. Equmeniakyrkan har en organisation för avhämtning och vidare transport genom depån i Olsfors som tycks bli kvar tills vidare. Kontakta Håkan Lilja projektgruppen (tel 070-6015243) eller Lennart Axelsson, Olsfors (tel 070-8729933) för planering av transport.

DSC_1838_Sjukhussäng-IME

Materiel
Även förbrukningsmateriel kan komma till användning. Tänk bara på att datummärkt materiel som är utgånget inte tas in i något av Kongoländerna. Det gäller oftast sutur- och förbandsmateriel samt mediciner.

Underhåll
Även enkla byggnader i tropiskt klimat kräver underhåll, något som ofta är eftersatt. Här finns små och stora projekt att välja mellan. Många är påbörjade men har fått avbrytas i brist på pengar.
Läs gärna mer om renoveringsbehoven på respektive plats i presentationerna från respektive sjukvårdsenhet. Det nätverk av ansvariga läkare på kyrkornas hälsovårdsdepartement som nu bildats kommer att göra en gemensam prioritering över de insatser som är mest angelägna. Kontakta gärna någon i den svenska projektgruppen för mer information.

Sjuktransporter
Endast få enheter har egen möjlighet till vidaretransport av komplicerade fall från förlossning, kirurgi och medicin. Ytterligare enheter har ambulanser som står stilla p.g.a. reparationsbehov. Här finns möjlighet för svenska grupper att göra begränsade punktinsatser i form av insamlingar som får stort värde när ambulansen rullar igen. F.n. är det ambulanserna i Luyindo/Kinshasa och i Musana och Inkouélé, Kongo Brazzaville som behöver repareras.
I det mer otillgängliga Mai Ndombe där CEBU:s sjukvårdsinrättningar ligger är situationen särskilt besvärlig eftersom vägarna är näst intill ofarbara. Vid akuta transporter kan istället missionsflyget MAF oftast anlitas men detta är kostsamt. Ett stöd till flygtransporterna via Equmeniakyrkan är därför mycket välkommet.

DSC_0818_Ambulansen-Luozi

Stöd till medellösa
Att genom insamling skapa en fond för medellösa att köpa vård och mediciner för skulle ge sjukhusen möjlighet att betala löner regelbundet och hålla kvar kompetent personal och även på annat sätt höja vårdkvaliteten på kyrkornas sjukvårdsinrättningar.Kontakta gärna den svenska projektgruppen för mer information.