Hälsning från Gunilla i fokusområde UPPDRAGET

Observera

Denna text publicerades första gången den 5 september, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Igår hade vi samlingssöndag. Ja, ni vet en sån där uppstartsdag inför höstterminen. Mycket var som vanligt i kyrkan… Kören sjöng (vi har ingen regelbunden kör, den övar till samlingssöndag och 1 advent och alltså sjöng den igår), söndagsskolan var igång, årets konfirmander hälsades välkomna, det var kyrkkaffe efteråt, men så gjorde vi en sak vi inte brukar…
Till kyrkkaffet var det mackor och inte bara kaffebröd, och när alla fikat färdigt så åkte vi på utflykt! Ja, det var i alla fall vad barnen sa. I programmet stod det ”familjesöndag”. Vi åkte iväg till en närbelägen gård med stor gräsmatta. Där välkomnades vi med en poängpromenad och sedan blev det femkamp med lagindelning efter längd(!) Vilket gjorde att alla sex lagen hade variation av både längd och ålder. Medan vi väntade på att korvarna på grillen skulle bli klara, så fanns det fler aktiviteter. Brännboll, springlekar och tankenötter i form av pyssel att knäcka. Dessutom så fanns det möjlighet att samtala tillsammans utifrån predikan som vi hört tidigare under förmiddagen. Det var det många som ville.
Solen värmde högsommarvarmt. Samtalen och aktiviteterna böljade fram och tillbaka. ”Familjesöndag…” Ja, det var just det. En söndagseftermiddag med ”församlingsfamiljen”. En sån där skönt otvungen dag när man få vara, leka och lära av och med varandra.
Predikan hade berört det faktum att vi är så vana att alltid sätta upp mål för allting för att nå dit vi vill komma, både i församlings- och arbetsliv likaväl som privat. Men är det alltid av godo? Kan det vara så att målet begränsar oss? Kanske vill Gud ibland ge mer än vi har kunnat formulera i vår målbeskrivning?
Gemensam framtid tror jag handlar om att ibland göra nytt där det behövs och känns naturligt. Men kanske ännu mer kunna se vad vi har och ha en glädjefylld förväntan över det. Jag tror att det är viktigt att ha mål för att kunna motivera och fokusera vad vi gör. Men jag tror det viktigaste är att få vara del i ”församlingsfamiljen”, det sammanhang där jag får vara, leka och lära tillsammans med andra Guds barn.

Gunilla Ikponmwosa