Välkommen att besöka KLÄDCAFÉET ojämna tisdagseftermiddagar, träffa ”nya svenskar” och ta en fika

Publicerat 2017-10-14 av Håkan Hallberg

Det är människor som kommer samman, människor som möts. Några av dem med olika praktiska uppgifter, som att ordna fika, ta hand om barnen, ordna kön eller styra klädutdelningen – med andra ord några som är där för att hjälpa till och för att bistå andra. Några andra kommer för att de behöver hjälp, de behöver de där kläderna som delas ut eller blöjor eller barnvagn (som det finns alldeles för få av!). Några av dem kommer bara för att fika, prata och kolla läget en stund.  Ibland uppstår frustration, både hos dem som hjälper och hos dem som tar emot hjälp. Varför kan de inte stå i en ordentlig kö? Varför får den en matta och inte jag? Varför kan det inte skänkas tio barnvagnar på en gång? Varför finns det inga byxor i storlek 38? Och så försöker vi kommunicera på de språk vi behärskar – det är sällan samma som den vi ska kommunicera med. Då finns det, som tur är, gester och hjälpsamma medmänniskor runt omkring. Det händer att någon behöver ryta i och säga till på skarpen; Nu får du vänta på din tur! Nu räcker det med barnkläder för dig, det är fler som ska ha! Ibland kan tanken slå en – behöver hon verkligen mer, hon har varit här flera gånger?  Vi känner inte dem som kommer till Immanuelskyrkan varannan tisdag för att de behöver hjälp. En del lär vi känna lite grand, en del träffar vi bara en gång. En del kanske skulle klara sig utan ”våra” kläder, en del skulle inte ha några om de inte fick kläder av oss.  Det som delas ut i klädrummet (biljardrummet) är sådant som någon har skänkt. Till största delen kommer det från privatpersoner, men en del kommer från affärer som hellre vill ge bort överskott och osäljbart på det här sättet än att slänga det. Med andra ord är det som delas ut en del av vårt överflöd, en del av det vi inte längre behöver. Då gör det inte så mycket om någon kanske egentligen skulle klara sig ändå eller om de tar mer än de verkligen behöver.  Sist men inte minst – alla är välkomna! Att skänka bort av sitt överflöd, men också att mötas. Kom och ta en kopp kaffe med oss en tisdag eftermiddag ojämn vecka.

/Rebecka Benjaminsson Larsson Kyrkornas Flyktingrådgivning