Jesus var inte västerlänning

Publicerat 

Intervju med Marcus Olson, pastor i Equmeniakyrkan

Vart fjärde år hålls samiska kyrkodagar i Sápmi. I år hölls dessa i Arvidsjaur och Svenska kyrkan var värd för dagarna. Livets källa – livets vatten var temat. Vatten har traditionellt haft stor betydelse för samer och i samisk kultur och det är också en viktig symbol i kristen tro. Under dagarna stod samiskt kyrkoliv i centrum med gudstjänster, samtal, föreläsningar och kulturella inslag. Frågor om rättigheter, självbestämmande, hållbar utveckling i Arktis, försoning och vidareutveckling av samiskt kyrkoliv togs upp på seminarier och i samtal. Efter att ha deltagit i kyrkodagarna ringer jag upp Marcus Olson, pastor i Equmeniakyrkan. Marcus hade tänkt närvara, eftersom han har samiskt påbrå, men fick tyvärr förhinder. Jag ber honom berätta om sin bakgrund.

– Min morfar Anders växte upp som sydsame i Dorotea men fick under uppväxten erfara alkoholism, pokerspel om pengar och ockulta fenomen. Då han var ung hade samerna dessutom låg status och därför kopplade han de personliga erfarenheterna av uppgivenhet till den samiska kulturen, berättar Marcus.

Marcus berättar vidare om hur morfar Anders senare kom att bli kristen och hur han då valde att förneka sitt ursprung. Det motiverade han bland annat genom bibelordet ”det gamla är förgånget, något nytt har kommit”.

– Jag fick reda på min morfars ursprung för ungefär 15 år sedan men det är först på senare år som jag har börjat se det samiska som en del av min identitet. Det är lite omdiskuterat och känsligt utifrån svensk rasbiologi vem som har rätt att kalla sig för same. En definition är att om man talar nåt av de samiska språken och ser sig som en del av den samiska kulturen, så är man same. En annan definition är att om en persons mor- eller farföräldrar talade samiska i hemmet, då har man rätt att se sig som same, säger Marcus.

Marcus driver varken rennäring eller talar samiska i nuläget, men har anmält sig till kurs i sydsamiska med början 2018.

Som pastor har Marcus också metodistiskt teologiska rötter och i februari i år deltog han i Tråante, 100-årsfirandet av de första samiska samlingarna i Norden och som skedde i Metodistkyrkan i Trondheim.

– Metodistkyrkan har historiskt sett varit på samernas sida och som ovan nämndes öppnade Metodistkyrkan upp sina portar för att hysa det första samiska mötet. Som metodist är det ett vackert arv och numer en del av vår kyrka, Equmeniakyrkan. Som metodistisk präst är det lättare att prata med äldre samer än som luthersk, menar Marcus. Detta eftersom Metodistkyrkan historiskt sett inte gjort sig skyldiga till samma övergrepp mot samerna som den lutherska kyrkan.

Det finns dock ändå ett historiskt problem att som kyrka ha förmedlat lika mycket av en kultur som en tro vid missionerandet. Varför är Amazing Grace mer andefylld än en jojk? Vår västerländska kultur har varit en mall för tro.

– Morfar upplevde vissa dumheter, och det är klart att det finns baksidor och mörka krafter i alla kulturer. Men jag kan bara i efterhand beklaga att han kopplade dessa till hela den samiska världen. Här måste vi som kyrka förstå att Jesus inte var västerlänning. Till viss del bygger västvärlden på evangeliet men det går inte att säga tvärtom, att evangeliet till viss del bygger på västvärldslig kultur, säger Marcus.

100-årsjubiléet i Tråante firades med inbjudna gäster från hela världen, urfolk från bland annat Filippinerna och USA och det blev tydligt att alla kämpar med liknande frågor.

Marcus och jag pratar vidare kring naturen och olika sätt att se på den. Han berättar hur människor har levt i flera tusen år i fjälltrakterna med renar som vandrar mellan dalarna. Det har bedrivits en del jordbruk men aldrig på samma ställe under en längre period. Marken hinner återhämta sig och därför är det mer skonsamt för naturen. Landsgränserna däremot är uppgjorda av andra än dem som lever i Sápmi och det har rört upp konflikter mellan länderna och samerna. Att äga mark och vattendrag för att utvinna resurser är ett synsätt som skiljer sig från samernas sätt att se på naturen.

– Som same äger man inte mark, utan marken bär oss och vi lånar den, säger Marcus.

Marcus anser att dessa frågor är väldigt viktiga och påminner också om att Equmeniakyrkan har en uppgift att vara en profetisk röst. I det här fallet att visa på att exploatering inte är förenligt med vad Skaparen har tänkt då vi gavs ansvaret och uppgiften att förvalta jorden. Det handlar inte om att utnyttja den i Guds namn.

– Vi är som en trädgårdsmästare, vi ska få skapelsen att växa än mer. Men genom att plocka alla blommor vi ser går det inte. Vi kan engagera oss i intressekonflikter och påverka. Vår röst måste vara jättetydlig. ”Även om Jesus kommer tillbaka imorgon kommer jag plantera mitt äppelträd idag”, citerar Marcus.

Marcus brinner också för frågor om hur vi kan bli en kyrka för alla folk. Hur kan vi hjälpa unga samer att se att de inte måste göra avkall på sin identitet som same för att bli kristen? Att som kristen få komma in i den kultur du redan befinner dig i.

– Min morfar upplevde att han inte behövde vara same längre och jag har också mött människor som säger att kristen tro inte är förenlig med en viss kultur. Jag blir ledsen över detta eftersom det genom historien är så att kyrkan och makt har gått hand i hand. Vi måste på ett tydligt sätt markera, vi kan inte påverka det som skett men vi kan istället jobba på ett helt annat sätt idag, menar Marcus.

Vi avslutar vårt samtal med att prata kring hur detta engagemang kan se ut. Marcus nämner bland annat att uppmärksamma frågor kring naturen på samernas nationaldag 6 februari.

– Vi behöver uttrycka solidaritet med samerna och visa att vi inte håller tyst. Vi behöver också stötta lokala projekt, se vad som behövs i just min kommun och ort. Vi behöver initiativ från lokalplan, säger Marcus.

Själv vill Marcus också bidra till att ge de icke renskötande samerna ett ansikte. Det kan finnas många i våra församlingar som inte identifierar sig som samer just på grund av att de äger renar eller tillhör en sameby. Själv vill han bara föra sin egen talan, inte bli utsedd att föra alla samernas talan utan att var och en står upp för de frågor som de anser vara viktiga. För Marcus är den viktigaste frågan att Jesus Kristus inte är en vit västerlänning utan hela världens frälsare.

 

Sayuri Kikuchi, regionsamordnare Equmenia Nord