Kyrka, tro och politik – hur funkar det?

Publicerat 

Olle Alkholm Vårdklockans kyrka

Som avslutning på Equmeniakyrkans program under Almedalsveckan hölls en temagudstjänst i Vårdklockans kyrka på söndagens förmiddag. Cecilia Dalman Eek , riksdagsledamot för socialdemokraterna, medverkade och berättade om sitt engagemang i politik och samhälle som en naturlig del av livet . Biträdande kyrkoledare Olle Alkholm predikade om att mångfaldens utmaning är stor och att Jesus vill öppna våra ögon så att vi ser att vi är välkomna, vem vi än är. En sammanfattning av Olles predikan hittar du några rader längre ner.

Equmeniakyrkan säger ett varmt tack till Vårdklockans församling för varmt o generöst värdskap!

 

Olle Alkholms predikan – Vårdklockans kyrka, söndag 6 juli 

Det var inte så komplicerat när jag växte upp. Det var som två sidor av samma mynt, tro och politik. I församlingen där jag var med var många politiskt aktiva. Socialdemokrater och folkpartister syntes mest. De som tillhörde församlingens styrelse satt ofta i kommunala nämnder. I det stora hela var det helt naturligt. Det var ett uttryck för en kristendomstolkning där man hade mött sin frälsare, förenats med församlingen och tron skulle inte bara synas i bön och andakt. Tron skulle bli handling också och ansvar för andra människor.

När jag var fem år gammal sköt de USA:s president. Samma vecka krockade min familjs bästa vänner och min kamrat blev svårt skadad. På söndagen bad vi för familjen och vi bad för USA som inte längre hade någon president. Jag har fått det återberättat för jag minns inte själv. Det ena var lika naturligt som det andra.

Idag möter jag människor för vilka detta är svårt att förstå. Inte minst troende från andra länder där politik kanske är något smutsigt, fyllt av pengar och konstigheter som gör att kyrkorna bestämt att det där håller vi oss borta från. Det kan vara Afrika, det kan vara Asien.  Den här sommaren har jag också mött människor som sagt att de gärna åker till Gotland vilken vecka som helst utom Almedalsveckan. Det är för trångt och stimmigt och ytligt.

Jag har tänkt på vad Jesus skulle ha sagt om veckan i Almedalen och Visby. Jag tror han skulle varit med och jag ska berätta varför.
1. Jesus drog sig inte för att ta till orda där många människor var samlade. Han visste när det var tid att vara ensam och när det var läge att träda fram

2. Jesus tyckte att samtalet var viktigt. Han var inte bara predikant utan också lyssnare och själavårdare.

3. Jesus hade inget emot att vara med sådana som var annorlunda än honom. Han sökte inte bara bekvämligheten hos sina egna.  Vad han förmodligen haft svårare för är den politiska sjukan som vissa är smittade av och som handlar om att man nästan bara talar om vad det är för fel på andra istället för vad man själv vill göra.

I dagens evangelium får vi veta vad Jesus vill. Han vill de fattiga väl. Han vill öppna ögonen på de som är blinda. Han vill befria dem som på olika sätt är förtryckta.  Politik är vårt sätt att förhålla oss till varandra, inte bara sammanträden. Det är ett förhållningssätt till livet. Vår tid är en mångfaldens tid. Den politik vi skapar i kyrkan öppnar eller stänger för människor. Gud vill öppna våra ögon för mångfalden mellan människor.  Det enda kyrkan kräver av dig när du kommer till kyrkan är att du är människa. Det är ett förhållningssätt och en grundhållning som bygger på att vi har mycket gemensamt eftersom vi alla är människor.

Vi kräver inte att du har någon särskild utbildning.

Vi kräver inte någon titel.

Vi kräver inte att du har slips.

Vi kräver inte att du vet hur psalmerna går.

Vi kräver inte att du har varit här förut.

Vi kräver inte att du kommer tillbaka.

Det enda som krävs är att du är människa och att du är beredd att öppna ditt liv för något som är större än du själv.     En gång fick prästen och författaren Olof Hartmann uppdraget att formulera en nattvardsbön. Bönen avslutade han med orden ”ett enda bröd och en enda mänsklighet”. Han fick frågor på det. Var det inte att gå för långt? Kunde man istället säga ”ett enda bröd och en enda kyrka”?

Aldrig i livet, sa Hartmann. Vi är alla människor och tillhör samma mänsklighet. Det är vår tro och utgångspunkt när vi söker att leva evangeliet bland människor.