Lyckans gitarrorkester

Publicerat 

Lyckans gitarrorkester är en musikgrupp bestående av nyanlända och etablerade svenskar som tycker om att spela och sjunga tillsammans. Vi träffas varje måndag i Smögens Missionskyrka och övar, fikar och umgås. Ibland gör vi framträdanden inför publik. Vi är ca 40 medlemmar från sex olika länder, och vi sjunger sånger på fyra olika språk.

Idén om en musikgrupp för nyanlända föddes på ett möte med nätverket ”Pay-it-Forward Sotenäs” i september 2015. Frågan som hade kastats ut till diskussion var ”Vad vill du göra för nyanlända i vår kommun”. Vi var då tre musikintresserade herrar som började prata om att använda musik för att skapa relationer, lära sig språk och ha roligt i största allmänhet. Just då fanns det inget asylboende i kommunen, men det spekulerades om att det eventuellt skulle öppna ett. Därför kunde vi vara rätt snabba att starta upp när Lyckans asylboende väl öppnade några veckor senare.
9 november 2015 hade vi vår första träff. Vi var tre ledare och ett tiotal från boendet. Mestadels ungdomar, men även några äldre. Starten blev lite trevande. Svårigheterna var dels att kommunicera så att alla förstod, dels att hitta sånger som kunde fungera för ändamålet. Vi förstod också snart att deras musikaliska referenser var helt annorlunda än våra.

De första veckorna var intensiva men väldigt roliga. Antalet intresserade ökade och det blev en utmaning att få fram gitarrer till alla som ville vara med. Vi efterlyste dem via våra olika nätverk och lyckades få tag på ett 20-tal gitarrer i varierande skick. Vi lade mycket tid på att få dem i bra spelbart skick. Vi köpte in stämapparater och capos (barréklämmor) och bytte hundratals strängar.

Till att börja med spelade vi enbart med gitarrer. Efter ett tag provade vi dock ett nytt vi ett koncept som visade sig fungera mycket bra. Med hjälp av en musiker spelade vi in bakgrundsmusik med trummor, bas och keyboard (sk backing tracks) till sångerna. Till dessa gjordes instruktionsfilmer med ackord och texter. Dessa lades ut på en Youtube-kanal så att medlemmarna hade möjlighet att öva själva under veckorna.

När det gällde val av sånger var det initialt enklast att sjunga sånger på engelska eftersom det var det språk de flesta kunde mer eller mindre. Efterhand gick vi dock över till fler svenska sånger, och på sista tiden har vi försökt översätta delar av texterna till flera språk. En och samma sång kan nu innehålla text både på svenska, engelska, arabiska och persiska. Medlemmarna har själva varit delaktiga i översättningarna. Den stolthet och glädje som syns i ögonen när de för full hals sjunger en sång som de själva har översatt till sitt eget språk är obeskrivlig.

Under vårterminen 2016 gjorde vi fem framträdanden inför publik. Det första var i Kungshamns kyrka den 7 februari. Tillsammans med ett kompband spelade vi inför ca 300 åhörare. Stämningen i kyrkan var helt fantastisk. Därefter har vi spelat i Smögens Missionskyrka två gånger, på Mångfaldens dag i Kungshamn och på nationaldagsfirandet i Hunnebostrand.

Under hösten 2016 började asylboendet på Lyckan avfolkas mer och mer och vi tappade därmed en hel del av våra medlemmar. Vi valde då att bjuda in ensamkommande ungdomar från HVB-hemmen i kommunen. Detta föll mycket väl ut och i dagsläget har vi ett 15-tal av dessa ungdomar som stadigt kommer till våra övningar. Vid årsskiftet 2016-2017 hade vi bara 3 medlemmar kvar som fortfarande bodde på Lyckan. Vi beslöt då att flytta övningarna till Smögens Missionskyrka istället. Detta innebar flera praktiska fördelar i form av enklare logistik och en större och bättre lokal.

När vi flyttade övningarna till vår kyrka började vi bjuda in etablerade svenskar att vara med i orkestern och vi avslutar numera även övningarna med fika. Detta i syfte att skapa fler kontakter och bygga fler relationer, inte minst för de ungdomar som kommit ensamma till Sverige. Detta har fallit väl ut och till fikat kommer fler och fler etablerade svenskar för att på ett enkelt och naturligt sätt möta nyanlända. Vår kyrka har blivit en riktig mötesplats!

Ett delmål har varit att överbrygga religiösa och kulturella barriärer. Det tycker vi att vi har lyckats bra med så här långt. Att se en grupp slöjbeklädda kvinnor från Afghanistan, Irak och Syrien sitta och spela en låt av Metallica i en svensk frikyrka är en fantastisk upplevelse. Att se en svensk kvinna i 70-årsåldern sitta mellan två ensamkommande killar under fikat och varmt och nyfiket samtala om livet är stort. Och att se hur ambulanskillen som glider in på fikat utbyter kontaktuppgifter med en ung man från Afghanistan för att de ska ses igen en annan dag för en fisketur visar att vi faktiskt lyckas. Vi tror att de här mötena är livsavgörande. För de nyanlända