Vi står inte bredvid och tittar på

Publicerat 

Det är bara lite drygt ett år sedan vi började se att människorna som flydde sina krigshärjade hem blev påtagligt fler. Det ledde till en ny verklighet över hela Europa. Många ville hjälpa till och flera länder i Europa förberedde sig – vi skulle göra allt vi kunde för att hjälpa. Samtidigt fanns en växande främlingsfientlighet och en rädsla som resulterade i en allt större ovilja att hjälpa människor i nöd genom att ta emot dom som flydde. Efter ett tag hade opinionen vänt och istället för öppna hjärtan talades det och beslutades om stängda gränser och högre murar. Så fungerar det i världen ibland.

Men inte i Guds rike. När det blåser som mest är det som viktigast att stå fast vid grundläggande värdering om människors lika värde. Denna värdering kommer inte ur ett strategiskt arbete eller tankemödor utan av den enkla övertygelsen att vi alla är Guds barn. Gud älskar alla. Som kyrka fick vi en tydlig utmaning, en svår utmaning – skulle vi stanna upp i hopplösheten eller skulle vi vara en del av lösningen? Hur det ser ut i Equmeniakyrkans församlingar idag är ett tydligt svar på den frågan!
Vi tror på Jesus Kristus som världens hopp – detta är vår fasta grund. Jesus Kristus förenade himmelskt och jordiskt i sin kropp och som vårt föredöme och exempel kan vi därför inte heller tala om evangelisation och diakoni som motstående krafter eller valbara verksamheter. De ingår båda i det hela evangelium som Equmeniakyrkans församlingar vill räcka sin medmänniska. Vår frälsare har sår i sina händer, de händer som vi knäpper i bön har tjänandes valkar som tecken. Det är på dessa två ben vi står. Att tala om de goda nyheterna och samtidigt leva dessa nyheter med våra kroppar.

Sammanhanget utifrån vilket detta förverkligas är den försonande gemenskap som församlingen är. Tillsammans söker vi vägar för att bli än mer dedikerade och utrustade för vårt uppdrag. Finna vägar för inre fördjupning men också sätt att dela och stödja nya och gamla svenska. Vi behöver känna vår omvärld – veta om behoven och bördorna. Just nu deltar över 100 av våra församlingar över hela landet i handledarledda utvecklingsprocesser. Längtan att vara en församling som finns till för sin omgivning är stor. Därför har vi anställda församlingsutvecklare i varje region och över 60 handledare. Att delta och anlita en utvecklare eller handledare kostar ingenting extra för den enskilda församlingen.

Samtidigt har också uppåt 300 av våra församlingar arbete med och för asylsökande och nyanlända. Under året har vi beslutat att projektanställa fyra flyktingsamordnare för att kunna stödja, stärka och utveckla det arbetet som många församlingar står i – och hjälpa fler församlingar att starta upp sådant arbete. Språkundervisning, läxhjälp, musikgrupper, simundervisning och idrottsaktiviteter är bara några exempel på vad våra församlingar anordnar för att inkludera nya svenskar i samhället och i våra församlingar, ta emot de gåvor som dom är.

Equmeniakyrkan visar att vi inte tänker stå bredvid och titta på. Vi står på det hopp Kristus är och vi följer Jesu fotspår när vi också går med ord och handling.