Publicerat 

Pastorsutbildning i Kina

Equmeniakyrkan samarbetar med Zhong Nan Theological Seminar i Wuhan, Hubeiprovinsen.

Här kommer en hälsning från Fredrik Fällman, som besökte Wuhan i september 2012, då han mötte elever och lärare vid seminariet.

Studenter med förtröstan

När jag kommer in i Tacksägelsekyrkan möts jag av små grupper med unga tjejer klädda i vackra röda kinesiska dräkter som bugar och önskar mig Guds välsignelse och Guds frid. På ett band över axeln står ”Tacksägelsekyrkan i Wuhan, Hubei, välkomnar dig!”. I pass efter pass turas de om att stå där under de tre dagar som Tacksägelsekyrkans tioårsjubileum varar. En av dagarna sätter jag mig ner och pratar med tre av dessa tjejer som alla är pastorskandidater från Zhongnan-seminariet, det stora regionala teologiska seminarium som finns i Wuhan sedan 1985.

Guo Wenjing och Liu Ning läser första året på Zhongnan-seminariet och har just kommit in i studierna. Niu Xuehui läser tredje året, men är ändå nykomling i Wuhan då hon tidigare läst en kortare tvåårig utbildning i sin hemprovins Henan. Också Liu Ning kommer från Henan, den provins som tillsammans med Zhejiang har det största antalet kristna i Kina.

Niu Xuehuis högsta önskan var att få studera på universitetet och hennes inträdesprov efter gymnasiet gick ganska bra, men hon tvekade ändå om det var det rätta att göra. Hon beslöt sig då för att arbeta för kyrkan ett tag för att tänka efter och började på en kortare teologisk utbildning på ett lokalt seminarium i Henan. Under åren där gjorde hon bra ifrån sig och blev föreslagen att fortsätta läsa ytterligare två år i Wuhan för att kunna bli pastor. I detta läge började hon fundera och tänka på universitetsstudier igen, och hennes gamla vänner undrade också om hon verkligen skulle lägga sitt liv på kyrkan? Det där med att hon var kristen var väl inte så konstigt, men hon kunde ju jobba med något annat i alla fall. Några hade inte ens den förståelsen utan ifrågasatte hennes tro helt och hållet.

Guo Wenjing och Liu Ning har båda arbetat efter gymnasiet. Guo Wenjing arbetade i en matbutik, och hennes kollegor ställde många frågor när hon berättade om sin tro. Flera arbetskamrater hade inte en aning om vad kristendom var för något. Liu Ning valde att studera på Arken efter skolan och en tids extraarbete. Arken är en folkhögskoleliknande utbildning som kyrkan i Hubei-provinsen driver sedan femton år, numera i orten Gedian utanför Wuhan. equmenia har under flera år skickat praktikanter dit och från 2012 är utbytet med Arken en del av Exchange. När Liu Ning idag träffar sina gamla vänner häpnar de flesta över att hon ska bli pastor. ”Vi var många som var osäkra på framtiden och som inte tänkt så mycket på vad som skulle hända efter skolan. Jag tipsades om att läsa på Arken och när jag var där bestämde jag mig för att läsa på Zhongnan-seminariet. Jag vill arbeta för kyrkan!”, säger hon. Vi pratar också om svenska ungdomars inställning till framtiden och att jag tänker att det inte är så ofta man möter en sådan förtröstan på Guds ledning i svenska församlingar och equmenia-föreningar.

När samtalet kommer in på frågor om religionsfrihet och hur det fungerar att vara kyrka i Kina får jag först ganska typiska svar. Kina har religionsfrihet och det fungerar bra. Alla tre svarar först också att de inte själva varit utsatta för något utan kunnat leva ut sin tro fritt. Men sen börjar Niu Xuehui berätta hur hon fått utstå konstiga frågor och skarpt ifrågasättande för att hon valt en teologisk utbildning och inte universitetet. I hennes och Liu Nings hemprovins Henan där kristna utgör närmare 10% finns det många församlingar som inte är godkända av myndigheterna och som därför också trakasseras och kan få lokaler rivna. Också godkända församlingar angrips ibland av lokala myndigheter då man kanske vill komma åt en bra bit mark centralt på en ort, en tomt som kyrkan kanske haft sedan missionstiden före 1949.

Känslan jag får är att hon ännu inte släppt tanken på universitetet men att kallelsen till pastor varit så stark att den nått igenom all tveksamhet och alla svårigheter och att hon nu står stark i sin övertygelse på sitt tredje år i utbildningen. I vårt samtal kommer vi fram till att universitet och pastorsutbildning inte står emot varandra utan kompletterar varandra, även om det än så länge är svårt att förena dem i Kina. Att öppet vara kristen och akademiker är inte enkelt.

Pastor Ge Baojuan berättar för oss att det i år är en märkbart hög andel kvinnliga pastorskandidater som ska ta examen. När jag frågar Liu Ning, Guo Wenjing och Niu Xuehui hur de känner inför detta fnissar de först lite och tittar på varandra. Det är inte något de tänkt på, säger de, och de menar också att de inte känt av någon avvikande behandling som kvinnliga pastorskandidater. Kvinnors position i det kinesiska samhället är förhållandevis jämställd, även om äldre patriarkala mönster fortfarande gör sig gällande på många områden. De har till och med stärkts i vissa avseenden de senaste åren. I parti- och statsapparaten är det fortfarande en manlig dominans, liksom i den kinesiska kyrkans ledning, även om den förra ordföranden i Kinas kristna råd var en kvinna, Cao Shengjie. Zhongnan-seminariet i Wuhan har redan från starten 1985 varit något av en motbild – och förebild – då den första rektorn var en kvinna, Liu Nianfen. Hon var samtidigt ledare för KFUK i Hubei och i hela Kina. En stor andel av lärarna har också varit kvinnor sedan 1990-talet och lärare som Ge Baojuan och Zhao Qiufen, vilka nu båda fortbildar sig på THS, har i sina arbeten som seminarielärare och församlingspastorer varit väldigt viktiga för att öka antalet kvinnliga pastorskandidater.

Zhongnan-seminariet har nu runt 300 studenter sedan man det senaste året tagit emot många med en kortare utbildning från andra provinser, bland dem Niu Xuehui. Tacksägelsekyrkans lokaler har använts som undervisningslokaler och boende för de många studenterna. Man planerar nu för ett stort nytt campus i en förort till Wuhan och man räknar med att påbörja byggnationen i slutet av 2012, men man saknar ännu en del av finansieringen.