Skollov, föräldrar och tonåringar

Gunilla Eliasson, Equmeniakyrkans missionsarbetare i Ecuador, berättar i ett nytt nyhetsbrev om sitt arbete.

Observera

Denna text publicerades första gången den 3 februari, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

DSC_0476Gunilla Eliasson, Equmeniakyrkans missionsarbetare i Ecuador, har skrivit ett nytt nyhetsbrev. Ett utdrag följer nedan:

”Här stundar grönbete för alla tappra elever som kämpat under hela den sista terminen med att gå i skolan sex dagar i veckan pga. att det befarades att El Niño skulle storma loss rejält redan i november. Hittills har det inte varit någon fara på taket och regnperioden började inte förrän i början av januari. I torsdags släpptes skoleleverna så iväg för ett tre månader långt lov. För de som behöver läsa upp betygen eller komplettera en eller flera ämnen ges under två veckor till undervisning så att så många som möjligt ska komma igenom läsåret och få giltiga betyg. Det var tufft för många, även lärarna att även på lördagarna komma iväg till skolan och att både oktoberlovet och jullovet kortades ned. Men nu ges det alltså kompensation med en hel månads extra ledighet.

I lördags var det en halvdag för de elever som tar studenten på skolan Teodoro Kelly. Föräldrarna var också inbjudna och eventet arrangerades av kyrkan. De fick samtala i grupper om olika värderingar som det är viktigt att stå för och ge vidare till sina barn. Eleverna fick lyssna på en man som vuxit upp på barnhem och som saknat både mamma och pappa under sin uppväxt. I slutet fick så de båda grupperna ha en stund tillsammans, mammor och pappor, döttrar och söner fick i slutet visa varandra sin uppskattning för det hårda arbete som de utfört tillsammans för att klara av en 13-årig skolgång. Talaren betonade tydligt att utan kämpande föräldrar så hade det varit helt omöjligt att ta sig igenom alla dessa år och att de i praktisk omsorg och kärlek funnits där för sina barn. Tonåringarna var märkbart berörda och det var som att en tacksamhet växte fram hos dem för att de hade en mamma eller pappa vid sin sida.

DSC_0525Jag har också gjort avslut för läsåret på de båda skolorna och håller på att skriva rapporter som ska lämnas in. En del av de uppgifter som slutförts är att jag i början av december hade två workshops för föräldrarna på Telmo Marquina skolan om hur man kan förebygga sexuella övergrepp hos barn genom att prata avdramatiserat med barnen. Hittills har jag alltid fått fin feed back efter dessa ”skolor för föräldrar”, men jag skulle önska att fler tog tillfället i akt att lära sig något nytt. Det är ett känsligt, men ack så viktigt ämne då siffrorna är höga när det gäller sexuella övergrepp i Sydamerika.

Tjejgruppen på skolan Teodoro Kelly har varit igång de fredagar som jag varit där. Det har varit på den sista lektionen och kanske inte alltid roliga timmen för dem, men de flesta av tjejerna har ändå tyckt om att få tänka till själva och stå upp för sina åsikter samt att börja kunna prata för dem och försvara sina egna reflektioner. Det har varit min idé att inte ge dem färdiga svar utan att de i gruppen och genom de olika övningar vi gjort tillsammans skulle våga känna sig så trygga att de har kunnat höja sin röst och själva komma på vad de egentligen tycker kring de olika ämnen som vi pratat om. Oftast har det varit mellan 13-15 tjejer, främst fjortisar som verkligen besitter mycket klokskap om de bara ges tillfälle att få uttrycka den.”

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika