Teologins plats i kyrkan

Publicerat 

Precis just nu lägger vi sista handen på den teologiska bok som ska komma Equmeniakyrkans medarbetare och församlingar till del efter nyåret. En antologi om församlingsteologi. I boken ryms texter om nattvard, dop, undervisning, mission, gudstjänst, diakoni, även texter om vad församlingen är, hur vi behöver svara på samtida utmaningar som klimatförändringar. Det är en mosaik av texter som alla har ”gemenskap” som sin röda tråd. Denna antologi har växt fram inom ramen för Equmeniakyrkans teologiska kommitté.

Färdigställandet leds av ansvarig för kyrkans teologiska utvecklingsarbete, nämligen undertecknad biträdande kyrkoledare, i samverkan med en teologiskt sakkunnig arbetande redaktör och med redaktionsrådet för bokserien: Teologiska Högskolans och Equmeniakyrkans medarbetarförbunds skriftserie Tro och Liv. Equmeniakyrkan har funnits några år nu och vi kan nu slå oss ner och reflektera. Runt lägerelden. För teologi skrivs alltid i solnedgången, efter dagens arbete. Det kommer nya dagar och nya kvällar. Teologi blir därmed inte färdigskriven. Inte så länge vi lever på denna jord. Vi behöver ändå stanna upp ibland och just skriva och reflektera. Utifrån vår praktik, vår omvärld, våra erfarenheter, i relation till våra grunddokument, i relation till den världsvida kyrkan i vilken vi är en del av och med de källor vi har till vårt förfogande.

Equmeniakyrkans Teologiska kommittés vara eller inte vara har väckt en del reaktioner de sista dagarna. I Sändaren nr 40 framstår det som om att det långsiktiga teologiska arbetet nu riskerar att ersättas av ett teologiskt ad hoc. Så ska det naturligtvis inte bli. Det ska bli tvärt om.

När Gemensam framtid, senare Equmeniakyrkan, ännu inte funnit sin form och organisering, ännu inget namn, inga regioner eller kyrkoledare, så sökte kyrkostyrelsen (KS) former för det teologiska arbetet. Uppdraget var att finna ett arbetssätt som gav möjlighet till teologisk reflektion i ett bredare perspektiv. En teologisk kommitté tillskapades 2012. Denna skulle arbeta fram underlag för beslut, kvalitetssäkra arbete samt ha en självständig pådrivande roll i teologiska frågor. Allt detta behövdes och behövs. En kyrka behöver teologiskt sakkunniga som kan ta fram kvalificerade underlag för beslut. En kyrka behöver även instanser som säkrar kvalitet samt aktörer som fungerar som kritiskt korrektiv, pådrivare och initiativtagare.

Hur detta ska organiseras behöver kontinuerligt utvärderas. En erfarenhet vi dragit är att det är svårt att förena allt detta i samma kommitté. Det är även svårt att säkerställa ”gemensam arena” när grunden inte är gemensam, utan olika, när kommittén arbetar på ett slags tredubbelt mandat; på eget, kyrkostyrelsens och på kyrkoledningens.
Kyrkostyrelse och kyrkoledning omprövar därför nu det teologiska arbetet. Syftet är fortfarande att säkerställa teologisk reflektion i ett bredare perspektiv. Arbetssättet förändras dock. KS har därför nu beslutat att avsluta teologiska kommitténs uppdrag och tackar för dess goda arbete. Istället ska kyrkoledningen säkra kvalitet och utveckling i det teologiska arbetet. Detta genom att ett antal sakkunniga inom olika områden bildar ett teologiskt råd och som knyts närmare den operativa ledningen. Dessa kan också var för sig bistå i det teologiska utvecklingsarbetet på olika sätt.

Historiskt är detta tämligen odramatiskt. I samtliga våra bildarsamfund har det varit missionsföreståndare och biskop som haft teologiska kommittéer. Missionskyrkans kyrkostyrelse hade en teologisk kommitté som sedan övergick till att bli missionsföreståndarens. I baptistsamfundet prövade man dessutom i perioder att bjuda in till teologiska rådslag när viktiga teologiska frågeställningar behövde belysning.

I Equmeniakyrkan tar vi också ytterligare grepp. Vi stärker bemanningen på vårt nationella kansli genom att anställa en teologisk sekreterare på halvtid. Vi gör omtag tillsammans med Teologiska Högskolan Stockholm och Bromma folkhögskola kring våra grundutbildningar, vi gör en stor satsning på fortbildning för alla anställda med start hösten 2017. Equmeniakyrkan har med sina olika bildarrötter och sin ekumeniska identitet idag en mycket bred teologi. När vi lever med denna bredd behöver vi också fördjupning. Det handlar inte om att sudda ut skillnader, inte heller släta över olikheter. Korset i vår mosaik berättar om skillnader och olikheter som något gott, samtidigt som försoning och gemenskap behöver bli bärande begrepp. Vi talar också allt mer teologi nu. Vad är dopet? Hur ska vi predika och förkunna evangeliet i relation till naturvetenskapliga insikter? Vad är evangelium när vi möter människor på flykt? Vad behöver vi för teologi när vi ska svara på klimatförändringarna? Hur möter vi människor med muslimsk tro? Det senare är något som bland annat Sven Andersson lyfter i Sändaren nr 25 och nr 43. Självklart behöver kyrkan teologi för sitt arbete, för sin mission och teopraxis i mötet med människor av annan tro. Det ekumeniska teologiska arbetet är omistligt för en ekumenisk kyrka som Equmeniakyrkan.

Teologiskt arbete sker vid varenda predikoförberedelse, i samtalsgrupper i församlingarna, i den reflekterande praktiken, vid vår teologiska högskola, våra folkhögskolor, i församlingars bibelstudier, i seminarier och utbildningstillfällen som sker inom kyrkans ram, i ekumeniska sammanhang, i överläggningar med andra kyrkor.
Kontinuiteten och långsiktigheten i en kyrkas teologi står och faller inte med dess organisering på ett kansli, det är min uppfattning. Den består snarare i det pågående teologiska arbetet, det som måste leva och föras kontinuerligt, dokumenteras och skrivas fram i relation till den faktiska praktiken, till Equmeniakyrkans grundtexter och framför allt till den världsvida kyrkans grundtext, bibeln med dess olika böcker.

Sofia Camnerin
biträdande kyrkoledare