#vardeljus

Publicerat 

Sedan #metoo lanserades har vi kunnat läsa om övergrepp, trauman, förminskningar och trakasserier som riktas mot kvinnor. En smärtsam läsning som tvingar oss att fundera och reagera. Equmeniakyrkan kommenterade tidigt att #metoo är en viktig rörelse och en fråga som alltid behöver lyftas och att kyrkan inte är förskonade från förminskningar, övergrepp och patriarkala strukturer. Sedan dess har en näst intill aldrig sinande ström av berättelser och vittnesmål sköljt över stora delar av världen och som visar hur djupt de strukturella problemen går, djupare än många av oss kanske anade.

Jenny Dobers, Regional kyrkoledare i Stockholm, skrev ett blogginlägg för Equmeniakyrkan i slutet på oktober där hon mitt i allt ändå konstaterar att vi som kyrka inte är helt yrvakna kring hur vi skall hantera frågor om övergrepp och kränkningar. Vi har inom Sveriges kristna råd gemensamma riktlinjer vid övergrepp i kyrkliga miljöer, vi har vår ungdomsorganisation Equmenias utbildning Trygga Möten som främst vänder sig till församlingars arbete bland barn och unga. Tillsammans med Equmenia har vi också materialet Trygga tillsammans som är adresserat till alla våra kyrkliga miljöer och sammanhang och vi har en nationell och en internationell krisgrupp som utarbetat ordningar för hur vi skall hantera olika slags händelser. Vi arbetar också med våra internationella partners med dessa frågor och inom Kyrkornas Världsråd finns den ständigt aktuella kampanjen Thursdays in Black som just handlar om våld mot kvinnor och som vi fortsatt är med och stödjer. På kansliet har vi haft samtal om genusfrågor och hur vi kan upptäcka och motverka t ex härskartekniker.

Men det räcker inte
Vi behöver inom kyrkan och tillsammans med hela samhället göra mer för att förändra strukturer. Ingen kvinna – människa – skall behöva utstå kränkningar och övergrepp. När det sker behöver vi tydliga och väl fungerande rutiner. Men vi behöver också arbeta med attityder, hur vi samtalar, ”skämtar” och agerar. Här behöver vi alla och envar fundera på vårt eget beteende och vad vi var och en och tillsammans kan göra för att förändra dessa destruktiva strukturer.

Kyrkan har ett försoningens uppdrag. I detta ingår att våga se och bekämpa orättvisor och förtryck, att skapa trygga miljöer för rättvisa, upprättelse och befrielse, att vara medvandrare med de som drabbas, att skapa rum för försoning.

När vi i helgen möts till kyrkostyrelse kommer vi samtala om dessa frågor och på tisdag kommer alla regionala kyrkoledare samlas tillsammans med kyrkoledningen för att återigen lyfta dessa frågor. Vi måste fortsätta finna vägar för att tillsammans bli bättre och tryggare.

Det är vår bön att den rörelse som nu går över vårt land skall få till följd att ett tydligt klimat framstår där vi oavsett kön respekterar varandra, behandlar varandra väl och bygger det goda samhället. Tillsammans.

Lasse Svensson
kyrkoledare

Olle Alkholm
Sofia Camnerin
biträdande kyrkoledare