Publicerat 

Vårgårdamötet

År 1968 startade John Hedlund en betydelsefull tradition i anslutning till riksdagsvalen. Han bjöd in samtliga riksdagspartiers ledare till utfrågning i tältmöte. Traditionen är obruten och genom åren har utfrågningen, som röner stort massmedialt intresse, blivit viktig.

page-picÖverallt vi tittar bland rubriker, nyhetssändningar och sociala medier verkar allt handla om en sak. Vi läser och hör om människor som flyr från krig och våld och om de många som aldrig kommer hela vägen fram. Vi ser människor omkring oss som ber om pengar på gatan och vi följer hela tiden en utveckling som på många
håll i världen blir allt mer desperat.

Samtidigt ser vi människor ge uttryck för hat, oförståelse och likgiltighet inför de katastrofer som finns och som tvingar människor på flykt. Vi ser främlingsfientlighet representeras på många håll och vinna mark när det är medmänsklighet, förståelse och empati som borde flöda över. För många av oss känns det som en omtumlande tid och frustration ligger nära till hands. Det är lätt att bli rädd och uppgiven inför en utveckling som ser ut att gå åt helt fel håll. Någon annan sätter agendan.

Men tänk om vi skulle ta oss an den uppgiften istället? I allt kaos och i den nöd som vi nu allt oftare ser på platser nära oss, kan vi ställa oss frågan: vad är vår uppgift i det här, som församling? Om vi skulle göra som Jesus – vad skulle vi göra då? Många församlingar gör redan mycket men som församlingar och enskilda kan vi göra mycket mer!

Vågar vi ställa oss de frågorna om vår uppgift och vad Jesus hade gjort är svaren många – och det är svar som utmanar oss. För om vi är Guds församling, om vi är skapade till Guds avbild och satta på jorden för att vara som Kristus-brev: då manar det till handling! Att vara salt och ljus på jorden. Att vara Jesu händer och fötter – inte som en metafor utan i sanning.

Möjligheterna till att göra skillnad är otaliga. Det finns många exempel på kyrkor som har startat insamlingar, som välkomnar människor med språkcaféer, ordnar fester och aktiviteter för människor på flyktingförläggningar eller öppnar upp sina lokaler för behövande. Det handlar om att möta människor. Både som kyrka och som privatperson kan vi göra en hel del för människor som har flytt från krig, våld, ekonomisk desperation och hunger, eller som bara ser framför sig en ny framtid i Sverige. Men vi behöver också engagera oss på många plan i samhället och stå emot de mörka krafter som vill bygga murar, sprida falska påståenden och splittra.

Vi bör inte alls låtsas om att det inte kommer att kosta – för det kan vi vara säkra på att det gör. Kanske på ett sätt som det var länge sedan det gjorde i Sverige att leva ut sin tro. Att engagera sig och öppna sin församling för att omsätta Guds ord i handling kommer inte vara friktionsfritt eller sköta sig själv. Säkert kommer konflikter uppstå, missförstånd och kulturkrockar. Det ska vi vara beredda på. Men mest av allt borde vi fokusera på vad vi faktiskt kan betyda för våra medmänniskor och inse att det vi gör spelar roll. Jesu kärlek ger oss inget val.