03. Motion om att mötas och lära via nätet | 2020

I Equmeniakyrkan betonas mötet. Det sägs i vår bildningssyn, det märks också i vårt sätt att arbeta och vi säger att Equmeniakyrkan vill vara en kyrka där mötet förvandlar.

I många fall betyder möten ett resande till fysiska möten. Det innebär att Equmeniakyrkan lägger en hel del tid och ekonomi på att åka till och från möten. Det betyder även att lokalt engagerade har svårare att få del av utbildningar eller att mötas till samråd, om man inte kan avsätta den tid som krävs för både resandet och själva mötet, exempelvis en ledarutbildning eller ett samtal kring församlingsutveckling.

Att människor mötts fysiskt har varit en grund för kyrkans historia, och kommer att vara grundläggande för Equmeniakyrkans liv framöver, och detta behöver stärkas upp genom möten via nätet. Jag tror inte att möten via nätet bör ersätta alla former av möten i samma rum. Att mötas fysiskt ger sina särskilda möjligheter för delande, bön, information och gemensam utveckling.

För Equmeniakyrkan är det viktigt att hålla kontakt med kyrkor i andra delar av världen. I Equmeniakyrkans grundarorganisationer betydde det att kontakter mellan församlingar och medarbetare i andra delar av världen tog lång tid, och ett brev från en missionär var något unikt. Idag finns det praktiska möjligheter att flyga till samarbetsländer och ett brev är inte alls så unikt som då. Den digitala utvecklingen gör det i högre grad möjligt att ha bildsamtal med missionärer direkt i mötet hemma i Sverige, eller med en ung ledare på andra sidan jorden direkt i tonårskvällen.

I Equmeniakyrkan finns sju regioner för att skapa möjligheter till samverkan och kontakt mellan lokala församlingar och lokala ledare. Regionernas personal har ansvar för att skapa utbildningar och mötesplatser som kan hjälpa medlemmar, ledare, medarbetare och församlingar att utvecklas. Ibland är dock tyvärr underlaget i en region för litet eller avstånden för stora för att det ska gå att genomföra ett möte eller en utbildning.

Under de senare åren har dator och mobiltelefon blivit allt viktigare redskap för kontakter, relationer och kommunikation. Vi möts via sociala medier, vi delar mängder av information och vi kan söka upp kunskap på många olika sätt. Equmeniakyrkans medlemmar är ofta vana att använda dessa redskap i privata sammanhang och i sina yrken. I många fall använder vi inom Equmeniakyrkan dessa medel, men i flera fall är vi långt efter. De resurser som finns i Equmeniakyrkan kan komma till större nytta om vi finner de lämpligaste digitala verktygen, och breddar kunnandet hos medlemmar och medarbetare kring användandet av dessa verktyg. På så sätt kan vi bättre värna om miljön och reducera våra ekologiska avtryck, hålla tätare kontakter som binder oss samman i olika delar av landet och globalt, samt spara pengar.

Det finns inte någon självklar kommunikationsplattform som används vid ex sammanträden eller möten mellan nationellt och lokalt anställda. Det finns ingen upparbetat strategi och kompetens för hur kyrkan ska mötas via nätet. I många fall använder vi oss av samma pedagogik som på 1800-talet, dvs alla samlas i samma rum för att lyssna på en som talar. Utbildningar och samråd bygger i nuläget ofta på att folk bor nära varandra. Vi har heller inte hittat några goda sätt att möta församlingar i andra delar av världen, utan att det kräver långa flygresor.

Kort sagt: Equmeniakyrkan ligger långt efter när det gäller att kommunicera via nätet. De resurser som finns i Equmeniakyrkan kan komma till större nytta om vi utvecklar möten och lärande via nätet, och jag ser detta som viktigt i kyrkans kallelse i världen. Equmeniakyrkan behöver därför vara tydliga och visionära i att komma framåt när det gäller kommunikation via nätet.

Några åtgärder jag tror kan bli viktiga i denna utveckling är

Att Equmeniakyrkan tar fram en strategi för hur vi blir en kyrka som använder nätet som ett viktigt redskap i möten mellan personer och församlingar i Equmeniakyrkan.

Att Equmeniakyrkan gör en ideologisk text som talar om hur vi kan vara en kyrka, en helig gemenskap där mötet är avgörande, när möten sker via nätet.

Att Equmeniakyrkan omgående finner lämpliga program och utrustning för att möten och lärande kan ske via nätet, och att kunnandet om dessa verktyg sprids så att detta kan komma till nytta i varje församling och för varje medarbetare.

I och med detta lämnar jag över frågan till kyrkokonferensen för beredning.

Alf Rikner, medlem i Betlehemskyrkan, Örebro