ALLT HÄNGER IHOP
Religion, filosofi och livsåskådningar är speciella typer av intellektuella tankefigurer. Det som dessa figurer har gemensamt är att de försöker lägga ett helhetsperspektiv på tillvaron. Det är därför teologi alltid har intresserat mig, för allt är kopplat till teologi. Gud hänger ihop med allt i våra liv. Allt har minst en sida som vetter mot teologin. Därför är det sällan svårt för en person som är van att tänka teologiskt att koppla ihop olika ting. Med lite kreativitet kan man koppla ihop de flesta ämnen med varandra. Livet hänger ihop därför att allt liv har sitt ursprung i Gud.
Därför är det ingen särskild teologi vi ägnar oss åt när vi teologiskt ägnar oss åt samhällsfrågor och att detta skulle vara något annat än riktig teologi. Att teologiskt bearbeta klimat- och miljöfrågor, migration eller fred och konflikter är lika mycket riktig teologi som att fundera kring nattvard eller kristologi. Allt hänger ihop.
Just nu skakas vi i Europa av en typ av storkrig som vi inte har sett i vår världsdel sedan Andra världskriget, där en militär stormakt angriper ett fredligt grannland utan respekt för självständiga staters rätt till självbestämmande. En stormakt, Ryssland, tycker sig ha rätt att angripa och med våld tvinga sin politiska vilja på ett annat lands folk.
Men denna konflikt har också flera kopplingar till klimatfrågan. För det första har ett krig enorma klimateffekter. För det andra är frågan om fossila bränslen, olja och naturgas, en del av krigets ursprung och dynamik. Detta blev inte minst tydligt genom sprängningarna av de gasledningar, Nordstream 1 och 2, som transporterar rysk naturgas på Östersjöns botten från Ryssland till Tyskland.
Vi har också sett hur vissa europeiska länders beroende av rysk olja och naturgas gjort dessa länders regeringar mindre benägna att stötta ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Så ser vi hur det moderna industrisamhällets beroende av fossila bränslen inte bara leder till växthuseffekt och klimatnödläge, utan även till politiska spänningar, krig och allt det lidande som detta för med sig.
När vi i Equmeniakyrkan har utlyst klimatnödläge så är det inte ”bara” en miljöfråga, utan det är också en fredsfråga. Vår livsstils beroende av fossila bränslen är något som hotar freden i världen. En viktig aspekt av att minska detta beroende är för att minska politiska spänningar i världen och minska risken för militära konflikter.
Att förbränna fossila bränslen har på ett radikalt sätt förändrat våra liv och gjort dem mycket bekvämare. Det moderna samhället, som vi känner det, är inte tänkbart utan dessa bränslen. Det är nästan som om dessa erbjudit om inte gratisluncher, så har vi fått dessa bekvämligheter till ett kraftigt reducerat pris. Idag ser vi hur fattiga bönder i Pakistan och krigsoffer i Ukraina betalar för den fossilbekvämlighet som vi i västvärlden lever med.
Vi kan inte göra historien ogjord. Det som har skett får vi ta konsekvenserna av. Nu lever vi i ett klimatnödläge som orsakats av en användning av fossila bränslen som i huvudsak gynnat andra än de som drabbats av dem. Hur hanterar vi det? Vi delar biosfären, den del av planeten där biologiskt liv kan finnas, med allt annat levande: medmänniskor, djur och växtlighet. Vi hör ihop i en livsgemenskap. Vi behöver se vår del i det sammanhanget och vårt ansvar för vår gemensamma framtid.
