Vi är mitt i vårt jubileumsår för kyrkobyggnaden Missionskyrkan
130 år. Vi har firat stort med kulturevenemang och den 18 oktober firar vi igen. Då med fokus på att vi firat gudstjänster lokalen och inte minst att vi vill fortsätta att vara en mötesplats mellan himmel och jord, mellan Gud och människa, och människor emellan. Korsets symbol, med armar som sträcker sig utåt.
Det sägs ofta i församlingsutveckling att den naturliga processen är att bli äldre och mer inåtvänd och att det krävs beslut och engagemang för att föryngras och nå utåt. Det är väldigt lätt att tänka det var bättre förr och försöka hålla fast vid något, bli självcentrerade. När Equmeniakyrkan bildades kallade Anders Arborelius den nya unga kyrkan för ’lillasyster hopp’ enligt Karin Wiborn, kyrkoledare (återberättat i ett Regionråd 5 maj -26, där Svenska kyrkan och katolska kyrkan var syster tro och syster kärlek). Lillasyster hopp, så härligt, det är vi.
Jag tror att vi har en stor uppgift att fylla med att sprida hopp. Inte som den överslätande eller förnekande – utan som en sanning som orkar stå, vara, mitt i allt det som är – och samtidigt veta att hoppet
kommer ur uppståndelsen, kommer från nåden, kommer från framtiden. Hoppet kommer av den Jesus Kristus är, har gjort
och kommer att göra. Nåden är en Guds gåva, genom tron på Jesus Kristus. Ef. 2:8.
Och det ska komma en dag när Gud själv ska bo mitt ibland oss, själv ska torka alla tårar, när ingen sorg, klagan, död eller
kaos ska finnas. Upp 21:1-5, se jag gör allting nytt hälsar Gud. Men fram till dess får vi leva i nåden och uttrycka vårt hopp, gestalta nåd och hopp – evangelium.
Nu väntar en lång sommar. För en del något positivt i vila och långsamhet, hinna tänka klart, kanske hinna rulla tummarna. För andra en lång ensamhet, inget som bryter av och ger glans åt dagarna. Men oavsett så tror jag att Guds ord – Bibeln, har en hälsning till dig. Ord som kan få dig att varva ner eller ge riktning till engagemang. Börja läs, lyft på hatten för det du inte förstår och fördjupa dig i det som griper tag i dig. Och jag tror att Vår Fader, du som är i himlen – stor och förunderlig, närvarande. Låt ditt namn bli helgat – låt mitt liv präglas utav dig. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske – med mig, börja med mig, forma mig i kärlek och närvaro. Ge oss idag det bröd vi behöver – hjälp mig att avstå allt det jag inte behöver och inte styras av villhöver, egoism och rädsla. Låt mitt liv präglas av tillit och hopp, förlåta och ta emot förlåtelse. Beskydda, bevara, förnya – du som älskar, du som räddar, du som bär, du som är!
I dig själv är du en mötesplats mellan himmel och jord. Räta på dig, sträck ut dina armar och ta emot Guds frid och Guds nåd! Just genom ditt liv, dina erfarenheter, genom att du lyssnar kan någon
få möta en god Gud som älskar, befriar och ger liv. Mitt i jubileum, fest och framförallt vardagsliv.
Välsignelse och hopp över dig, i dig och
genom dig.
Jessica Elnefred, pastor
