Ord att leva med

Bilden av advent och jul är verkligen idyllisk. Vi tänker god mat, gott bakat, gemenskap, barn med tindrande ögon, mys och julklappar som uppfyller önskningar. Jag tror att Gud lagt det i oss. Viljan att skapa något gott, viljan att glädja någon annan och visa omsorg. 

Jag är väldigt förtjust i adventstiden, kanske inte lika förtjust i reklam, men ändå förtjust. Ok, den allra mesta reklam är inget att ha, men en del är verkligt intressant. Den säger något om vår tid och vår kultur. 

Som den här, som jag såg utanför en affär i veckan:

”Alla vet när julen slutar, men här börjar den. Håll magin levande”

Jag tänker att det där talar till oss. Den där magin som jul och advent kan vara, den vill vi ha. Och ge vidare. Så kanske att vi måste köpa en ny julkula. Eller baka en kaka till?  Reklamen träffar rätt, in i någon slags nervositet vi har över att det inte ska bli så där magiskt. Samtidigt har reklamen helt missat vad som är verkligt magiskt i jul! 

Jesus har kommit till oss och han ska komma igen! I advent förbereder vi våra hjärtan för att ta emot honom. Han som skapade oss och ville våra liv. Han som kom till oss, innan vi kom till honom. Han som vill ge oss varma, levande och rena hjärtan.

I advent förbereder vi våra hjärtan, för det är de som är det viktigaste. Det behöver vi nog påminna oss själva om. Vår bild av advent och jul gör det lätt till en kravens högtid istället för en nådens högtid. Och det oavsett om vi ska förbereda adventsmys eller våra hjärtan. Vår bild är att det krävs hårt och koncentrerat arbete. Jesus påminner om nåden att vi återigen får fira en första advent och att hans nåd är ny idag. Och imorgon också.

’Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet.’

Klagovisorna 3:22-23 

• Dela