Vi är många som ber och många ber utan att vara en del av en kyrka. Inte minst ber vi när livet är tufft. Vi tror att Gud hör allas böner och det handlar inte om att bönen ska vara på ett speciellt sätt eller vackert formulerad. Eller att man måste vara färdig med sin tro på Gud. Bön som är på riktigt är inte censurerad, utan kommer från hjärtat. Den talar sant om livet. När vi vill växa och fördjupa vår bön handlar det alltså inte om att bli duktigare på att be, utan om att bli ärligare i sin bön. Det ser vi inte minst när vi läser Psaltaren. Den ärligt menade bönen kan alltså vara skriven innan eller formuleras i stunden. Den kan vara lång, den kan vara bara ett ord eller knäppta händer.
Det är den ena sidan av bönen – att vi väljer att vända oss till Gud. När vi gör det, vänder vi oss till honom som älskade oss före världens skapelse och som alltid vänder sitt ansikte till oss. Våra ord är bara en del av det bönen är. När vi ber stämmer vi in i den bön som Guds Ande ständigt ropar för oss. När vi ber möter vi Gud. Det märker vi av i Psaltaren och det kan du och jag få vara med om i våra liv.