Domssöndagen

Koret i en kyrka upplyst av stearinljus. En medeltida fresk i välvda taket föreställer Jesus.

Domssöndagen
Matt 25:31-46

Det är inte så lätt att lyssna till texterna om dom.
I alla inte för mig, som inte är utsatt för någon större orättvisa eller något större lidande i livet. Jag har det så bra och från den positionen blir domstexterna lätt hotfulla.
Kan man inte hoppa över domen och kravet på rättvisa.
Gud är ju kärlek, är han eller ska han inte bara vara god och snäll då?

Funderar sedan på hur det skule vara om jag lyssnade på domstexten från en helt annan position. Vad skulle hända med mitt sätt att lyssna då?

Låt säga att jag var hungrig och kanske inte bara jag utan min familj.
Om mina barn grät för att de var tvugna att lägga sig hungriga på kvällen.
Om jag levde där det ite fanns rent vatten, Utan vi var tvungna att hämta vatten i en förorenad å. Om det var så att när det började bli riktigt kallt och regnigt så hade jag inte någonstans att lägga mig och detsamma gällde min gamla och sjuka mamma. Vi var tvugna att övernatta under en gammal presenning. Det skulle kunna vara så att jag var sjuk eller satt i fängelse för min åsikt eller tro.

Om det var min position och jag då lyssnade till texterna om att en dag kommer Gud att sätta en fräns för ondskan, orättvisan och människors själviskhet och girighet. Skulle jag då också uppleva texterna och det Jesus säger som ett hot? Nej, knappast! Äntligen, skulle jag känna. Äntligen är det någon som sätter ner foten och säger stopp. Någon som sätter stopp för all ondska och orättfärdigt lidande.
Den som inte längre tillåter detta måste vara någon som i alla fall älskar mig, någon som fortfarande känner kärlek och som bryr sig.
Det är nog nyttigt för oss som sitter i den sköna kyrkbänken på Domssöndagen att tänka på att alla har det inte som vi,

Någon kanske längtar mer än vad vi kan förstå, att Gud ändå till slut kommer att döma världen.

Torgny Lindner