Gud är med oss


Det är om detta julen handlar. En Gud som ser, som hör och som bryr sig. En Gud som inte bara sänder ett bud om kärlek, utan som sänder sin egen son. Så här i adventstid förbereder vi oss för det stora och ogripbara att Gud steg ner på jorden och blev människa.

Jag önskar ofta att jag hann njuta lite mer av adventstiden, baka, lyssna på julmusik, pynta idylliskt i mitt hus, låta mina barn få fina jultraditioner och mitt i allt förbereda mig på att ta emot julens budskap. Är mina förväntningar rimliga? Kommer jag orka med allt? Kommer det bli så som jag ser det framför mig? Antagligen inte.

Men det som sker hela tiden oavsett om jag pyntat eller bakat, det är att Gud är lika nära mig som luften jag andas. Att Gud lika oväntat som han kom till vår värld för dryga 2000 år sedan kommer till dig och mig. För det behövs ingen adventskalender, ingen julkonsert eller pepparkaksbak. Gud är redan här, med hopp in i det som känns hopplöst, ljus till en värld som i mycket är mörk och kall, och med fred där hat råder.

Min bön inför denna advent är att vi ska få bli påminda om julens budskap varje gång en adventsstjärna glimmar till i ett fönster. Att det inte stannar vid att bara bli en påminnelse om att ljuset alltid vinner över mörkret, utan att vi får vara med att ge ljuset och hoppet vidare till någon mer. Det kommer antagligen inte vara i det storslagna men förhoppningsvis i det lilla, kanske i ett vänligt ord till en medmänniska.

Till sist en strof från adventspsalmen 109.

”Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt – det är advent!”

Med bön om en hoppfull advent där ljuset får lysa och vinna över mörkret.

/Elin Alm