Gud vill inte våld i nära relationer

Publicerat 

Ännu en gång så ser jag tårar i ögonen eller tårar som blandas med smink och stilla rinner utmed kinderna. Alltid finns det kvinnor som reagerar så när jag berättar om sexuella övergrepp eller om psykisk och fysisk misshandel. Det skär i hjärtat att tänka att här är ytterligare en i mängden som inte har berättat, som inte har lättat på trycket eller bearbetat traumatiska upplevelser. Frågan är ju också hur många som fortfarande faktiskt lever i utsatthet och som går omkring och är rädda inom hemmets fyra väggar?

Många av er har varit följeslagare med skolan Telmo Marquina i stadsdelen Guasmo Sur i södra Guayaquil. Det är en av skolorna som Pactokyrkan driver och just denna ligger i ett socialt utsatt område med hög kriminalitet, drogkonsumtion och många familjer kämpar för att få familjen på fötter rent ekonomiskt.

Skolan kämpar också på för att ge eleverna en bra skolgång med kristna värderingar i små klasser och med god tillsyn. Detta läsår har skolan 200 elever och en ny rektor, Estrella Delgado som har ambitioner för att förändra och se till att skolans status höjs. Hon pratar om att man måste utbilda föräldrarna i ekonomi så att de tar ansvar för att betala månadsavgiften för sina barn och att många vuxna inte gör rätta prioriteringar när det gäller pengar eller har en ekonomisk plan för familjen. Det verkar bära frukt då skolan i dagsläget inte släpar efter med basutgifterna längre.


Förra veckan stod jag återigen framför ett gäng föräldrar för att prata om ”Konsten att leva tillsammans – i goda relationer kontra våld inom familjen. Glädjande är att det var fler pappor än vad det brukar vara 12 stycken av totalt 75 föräldrar. Oftast är det enbart mammor som dyker upp. En ung mamma på 25 år fanns med, mamma till fem barn. Här fanns också mormor och farmor då flera av den generationen tar hand om barnen. I många fall är det hon som är den viktigaste källan till tillit för barnen då föräldrarna är alltför upptagna med arbete, nya familjebildningar, är bosatta i Spanien eller vad det nu kan vara. I slutet av workshopen så tog jag fram några representanter som fick berätta om vad de samtalat om i smågrupperna och en pappa sa att han lever i ett modernt äktenskap, 21 år tillsammans med sin fru och tre barn. Han tar hand om döttrarna, fixar med städning och matlagning. Han stod också upp för att han aldrig höjt handen gentemot henne för då skulle det vara som att höja handen mot Gud. Att det inte är Guds mening att en kvinna ska bli slagen av sin man var han verkligen tydlig med och jag hejade på i mitt inre när han berättade.

Att börja lyfta frågorna om våld i nära relationer är viktigt i kyrkan för att visa att kyrkan bryr sig om livet och människors vardag. Här är det tyvärr vanligare än ovanligt med våld av olika typer inom familjen och det behövs uppmärksammas att kvinnor och barn är speciellt utsatta.

Gud är en fridens Gud och att göra avtryck på och i en annan människa med våld är inte kärlek utan ett brott mot skapelsen. Det borde vara självklarheter, men här är det fortfarande en lång väg att gå.

/Gunilla Eliasson
Missionär i Ecuador