Tankar kring bibeltexten Markus 12:13-17

Skatt till kejsaren?
Mark 12:13-17

Den här korta texten har använts till att rättfärdiga alla möjliga och omöjliga regimer. Ett av de värsta exemplen är Hitlertyskland, men samma förhållningssätt har använts i många länder. Texten har fått legitimera den civila makten oavsett om den varit demokratisk eller inte. Luther talade om en två regementslära. Det världsliga och andliga regementet.

Jesus betalar med tvekan tempelskatt Matt 17:24-27 och Paulus och Petrus har det sagt att kristna ska underordna sig den världsliga makten Rom 13:1-7, 1Petr 2:13-17.

Frågan om att betala skatt till kejsaren kan verka seriös, men här är det en fälla. Syftet är inte att få svar på frågan, utan att misstänkliggöra Jesus inför folket. Jesus har blivit för populär och vunnit för många diskussioner. Det går deras heder för när.

V 13 Fariseerna (de avskilda) är ett religiöst parti som ivrar för efterföljelse av Mose lag. Särskilt sabbatsbudet och renhetslagarna. De är också motståndare till romerskt och hellenistiskt inflytande. Ledarskapet samarbetar dock under ytan med romarna.

Herodesanhängare är på något sätt knutna till kung Herodes som köpt sin kungavärdighet av kejsaren, alltså de samarbetar med ockupationsmakten. Här bildar de en ohelig allians (se även Mark 3:6, 8:15) i samförstånd med romarna.

Under sken av respekt ställer de en fråga om skatt till kejsaren. Deras raka fråga kräver ett rakt svar, respondum på juridikspråk, och det får de.

Skattetrycket var högt och en ständig påminnelse om att de inte var suverän stat. När Israel ockuperade andra länder tog de ut skatt 2Sam 8:2, 6, Esra 4:20, (7:24). Om Jesus svarar nej inför Herodes anhängare, kan de anmäla till de romerska myndigheterna för uppvigling och då väntar hårda straff. Svarar han ja tappar han folkets förtroende.

V 14 Fällan är gillrad med omsorg. Frågan berör ett känsligt område eftersom det är Sanhedrin det judiska rådet som ansvarar för insamlingen av skatt. Det blir likvärdigt med tullindrivarnas arbete, som de betraktade som orent. Man såg det som en eftergift för att få behålla religionsfriheten och tempelkulten och därmed sitt eget uppdrag som präster.

V 15 Jesus genomskådar deras hyckleri,  (skådespeleri) och gillrar en egen fälla genom att fråga efter en denar.

V 16 Jesus har lurat dem att avslöja att de bär på romerska mynt med kejsarens avbild och inskription Tiberius Ceasar divi Augusti filius Augustus. Kejsaren ansågs gudomlig. Det blir uppenbart för folket att det är fariseerna som samarbetar med Rom och bryter mot budorden Ex 20:4-6.

V 17 ”Ge kejsaren vad som tillhör kejsaren”. Svaret är tydligt och rakt precis som det krävs, men man måste reda ut vad som tillhör kejsaren och vad som tillhör Gud.

Svaret är att allt tillhör Gud, Joh 1:1-3 och följaktligen tillhör ingenting kejsaren.

Ett annat svar är att se det som den tredje tjänaren i liknelsen om punden Luk 19:11-27.

Var vill du höra hemma? Luk 12:34

Om Jesus hade varit för att betala skatt till kejsaren hade han bara svarat ja på frågan. Nu var syftet att snärja Jesus, men han gled undan och fångade dem i en fälla. Kyrkan har ofta tolkat denna text som att man ska ge kejsaren skatt, men inte fariseerna Luk 23:2.

Betala gärna skatt till sunda myndigheter, men ”man måste lyda Gud mer än människor” Apg 5:29.

Jesus vinner alla dispyter och skriver därmed under sin egen dödsdom. Det andliga ledarskapets förlorade heder driver dem till att tvinga fram ett slut på förnedringen.