Tankar kring bibeltexten Markus 12:35-44

Davids son o änkans skärv Mark 12:35-44

V 35 Här fortsätter konflikten med ledarskapet. Tidigare har de skickat ut folk för att snärja honom, men nu tar Jesus initiativet och talar klartext om deras ledarskap medans de fortfarande är i Templet. ”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Guds son?” Frågan andas kritik och utmaning.

V 36 Ps 110:1 Ursprungligen uttalas orden av en präst i betydelsen från Gud till Israels kung t.ex. vid en tronbestigning. På Jesus tid tolkades det som en profetia om Messias. Från Gud till Messias. Den högra sidan = den goda sidan. ”som en pall under dina fötter” jmf Jos 10:24.

V 37 Helt otänkbart att en far skulle kalla sin son för herre. Messias (den smorde) = Kristus  är inte bara Davids son (biologiskt), utan också en härskare (kung) som liknar David (Israels störste kung). När Salomo smörjs till kung får han sitta på Davids mula 1Kung 1:32-40. Jesus är en kung med mer än jordisk makt. I den egenskapen är han också Davids herre och därmed större, förmer och annorlunda. Jmf Rom 1:1-4. Jesus frågar öppet i Templet, men ingen i ledarskapet svarar.

V 38-40 Jesus går hårt åt de skriftlärda som har upprättat ett rike åt sig själva som är av denna världen. Underförstått, som Jesu lärjungar ska ni aldrig göra er märkvärdiga i människors ögon. ”De äter änkorna ur husen” är en skarp kritik eftersom änkor (och faderlösa) genom hela GT utgör riktmärken för hur den sociala etiken följs. Gud påtalar ofta vikten av att ta hand om de svaga i samhället Ex 22:22, Deut 14:28-29, Job 22:7-9, 24:3, Ps 146:1-10, Jer 49:11.

V 41 Det fanns 13 Tempelkistor på kvinnornas förgård, varav en var för frivilliga gåvor.

V 42 ”Två kopparslantar”  = minsta judiska myntenhet och ”några ören”  står för en jämförelse med värdet på romerska mynt (latin quandras = fjärdedel).

V 43 Jesus kallar på lärjungarna och visar på änkan som ger 100 % av sina pengar. Det går inte att ge mer.

V 44 I vår västerländska del av världen har vi sett två saker 1: de rika ger av sitt överflöd 2: änkan ger bort allt. Därefter har vi fokuserat helt på änkan. Gud kommer att försörja henne som himmelens fåglar. Vi älskar idealet, men det blir så orealistiskt att vi glömmer det direkt. Det förändrar inget i våra liv. Det kittlar bara tanken en liten stund och så kom vi förbi den besvärliga första punkten. Sedan kan vi fortsätta att ge lite av vårt överflöd. Alltså det Jesus kritiserar enligt samma tolkning.

I fattigare delar av vår värld tänker man att Jesus visar på änkan för att lärjungarna ska inse att de skriftlärda lurar änkorna att ge bort sina sista ören, jmf v. 38-40 så att de själva kan gå i långa mantlar. När änkorna egentligen borde få pengar från Templet till sitt uppehälle Mal 3:5-12. Ledarskapets agerande är helt fel. Sedan går de till Templet och låtsas som om allt är väl. Då gör de Templet till ett ”rövarnäste”.

Slutsatsen av båda tolkningarna blir till en svidande kritik av de välbärgade, som inte delar med sig.