Kanske känns det bakvänt att tänka på adventstiden som en fastetid. Advent, så som vi firar den, kännetecknas oftast inte av det som vi tänker ska prägla en fasta – avstående. Adventstiden är för många ganska full, vi förbereder våra hem och kyrkor för julen. Vi går på julkonserter och marknader. Kanske köps en eller annan julklapp för mycket. Och ovanpå det, all mat!
Men trots att det känns konstigt så är adventstiden en fastetid. Fastan är en form av övning, eller förberedelse, och det vi övar och förbereder oss inför är Guds ankomst – i tiden, i världen , i oss. Därför vill jag utmana dig att ta en stund för fasta varje dag, en stund där du tillsammans med Gud förbereder dig på Guds ankomst och övar inför den. Du kan, om du vill, använda adventssöndagarnas teman.
Första advent. Vi läser Sakarja 9:9-10. Jesus kommer som en fredens kung, inte med makt utan med mildhet. Vi ber om att att öppna våra liv för hoppet om en värld där fred råder.
Andra advent. Vi läser Jeremia 33:14–16 Kristus ska en dag upprätta allt och alla. Vi ber om tröstar i en utmanande tid och och mod att leva med ansvar.
Tredje advent. Vi läser Jesaja 40:1–8. Johannes Döparen ropar: ”Bered väg!” Vi får stanna upp och fundera på vad vi behöver släppa taget om för att göra plats för Gud.
Fjärde advent. Vi läser Jesaja 52:7–10. Vi lyssnar till Marias röst som berättar om hur Gud kommer nära i det lilla, det osynliga, det ännu ofödda.
Juldagen. Vi läser Jesaja 9:2–7. Ljuset kommer till världen – mitt i mörkret, mitt i vår mänsklighet.
Med önskan om en välsignad fastetid
/Sara, pastor
