Missionskyrkans historia

Svenska Missionsförbundet bildades 1878 och bytte namn till Svenska Missionskyrkan 29 maj 2003.

Samfundet växte fram under den stora folkväckelsen i Sverige under andra halvan av 1800-talet. Men rötterna går djupare än så genom arvet från den första kristna kyrkan, antikens och medeltidens kyrkofäder, den romersk-katolska kyrkans mission i Sverige, reformationen samt väckelserörelsernas betoning av den personliga avgörelsen för Kristus och den enskildes ansvar i gemenskapen.

I väckelsetid bildades många informella och formella föreningar och sällskap för spridning av biblar och litteratur, förkunnelse, evangelisation och mission. Kritiken mot Svenska kyrkan växte också. Där var engagemanget en medborgerlig plikt som ledde till nattvardstvång, kyrktagning och prästämbetet som en karriärväg mer än en kallelse.

Missionsföreningar (senare missionsförsamlingar) arbetade för att församlingen skulle vara de troendes gemenskap. Nattvarden skulle firas med troende deltagare och troende präst! Den enskilde skulle själv få läsa i Bibeln och komma till klarhet i trosfrågor.

Föreningarna beslöt 1878 att gå ihop till ett eget samfund. Syftet var att samordna

• mission i andra länder
• evangelisation i Sverige
• utbildning av pastorer och missionsarbetare.

De här frågorna har alltid stått i fokus i Svenska Missionskyrkan, även om formerna har ändrats under åren. En betoning har funnits för den enskilda kristna människans frihet inom den bekännande församlingens gemenskap.

Svenska Missionskyrkan ville tillsammans med andra kyrkor och samfund, möta människors längtan efter tro, hopp och kärlek med budskapet om Jesus Kristus. Under 2000-talet ville kyrkan erbjuda rum för livet mitt i ett samhälle med människor med olika tro och livsåskådning.

Missionskyrkan, som först hette Svenska Missionsförbundet, föddes i 1800-talets väckelse- och demokratirörelser, där hela samhället stod i en brytningstid. Uppkomsten har oftast beskrivits utifrån teologiska frågor – församlingen, nattvarden, försoningen. Men dessa frågor kan också tolkas in i det uppbrott som skedde i hela samhället, där människors egna ställningstaganden betonades. Med den historiska bakgrunden och stora förändringar under 1900-talet sökte Missionskyrkan sin identitet som kyrka för 2000-talet ända fram till Missionskyrkan tillsammans med Baptistsamfundet och Metodistkyrkan 2011 bildade Equmeniakyrkan. (De första åren verkade den nya kyrkan under arbetsnamnet Gemensam Framtid).

Så kom Missionskyrkan till på 1800-talet

Debatten om vem som kan tillhöra den kristna församlingen fördes mot bakgrund av att medborgarskap var detsamma som kyrkotillhörighet och att det var en medborgerlig plikt att ta nattvarden. Det var där frågan ställdes: Vad är en kristen församling? Svaret blev: Den består av dem som själva bekänner sig som kristna – med udd mot det dåtida statskyrkosystemet, tvång och överhet. På 1860-talet började en framväxt av församlingar utanför statskyrkosystemet. Då hade redan baptistförsamlingar (de som menar, att man bör döpas först sedan man bekänt sig som kristen) börjat bildas. Från England och USA kom Metodistkyrkan och Frälsningsarmén.

På samma sätt kan frågan om försoningen ses ur perspektivet av den framväxande demokratin: Den stränga förkunnelsen på den tiden om en vred Gud, som människorna i rädsla måste huka sig inför, hade mycket att göra med statskyrkan och dess präster som en del av överhetssamhället. I budskapet om att Gud är den kärlek som ger sig själv för att försona en brusten värld, vågade enkla människor räta på ryggarna och fick ett nytt värde. Att komma till tro framställdes ofta som att vara väntad hem av en kärleksfull Gud med öppna armar. Detta skapade också en ny människosyn med starkt samhällsengagemang i demokrati och sociala frågor.

Människor läste Bibeln och ville vara myndiga att själva ta ställning och tolka Guds ord. Den enskildes frihet hävdades både inför bibelstudiet och i den kristna församlingen. Tydligast blev det i dopfrågan, som var den tidens stora splittringsfråga mellan baptister och lutheraner. Missionsförsamlingarna valde en öppenhet för olika doptraditioner. Drömmen handlade om en enda kyrka med en mångfald av uttryckssätt och tolkningar av tron. Den öppenheten är bara möjlig om församlingen har ett tydligt centrum, Jesus Kristus, som är större än olika uppfattningar.

Dessa historiska grunddrag blev tydliga kännetecken för den kyrka som nu är Svenska Missionskyrkan.

Snabba förändringar från 1960-talet

1951 fick Sverige sin första religionsfrihetslag, med frihet att välja den kyrka man ville tillhöra. Missionskyrkan förändrades snabbt och markerade sig som en öppen kyrka med inbjudan till alla människor i samhället. Gamla kyrkor och missionshus behövde ersättas. Från 1955 och framåt byggdes flera hundra nya kyrkor, både i nya förorter och uppväxande samhällen. Ännu fler byggdes om och till med nya lokaler för att svara mot en ny tid, främst för att klara ett växande ungdomsarbete.

Förändringarna, både i samhället och i de olika kyrkorna, har varit så stora att knappast något av skälen till stridsfrågorna från 1800-talet är aktuella idag. Överhetssamhället har fallit, statskyrkosystemet är borta, de som idag söker sig till trons liv i gudstjänst och nattvard gör det som ett fritt val. I 2000-talet vill Missionskyrkan tillsammans med andra kyrkor och samfund möta människors längtan efter tro, hopp och kärlek med budskapet om Jesus Kristus.

Tydlighet och öppenhet med centrum i Jesus Kristus

Om 1800-talet präglades av olika tolkningsfrågor och sökande efter frihet från påtvingade trosdogmer, ställs frågorna om kristen tro idag från en annan utgångspunkt. Mitt i flödet av livsåskådningar som blandas med varandra och där många frestas att komponera en tro som den passar bäst, behöver det genuina i kristen tro förkunnas tydligt. Den viktigaste frågan för den kristna kyrkan blir då inte det som skiljer olika kyrkor från varandra, utan det som förenar: tron på Jesus Kristus.

I Missionskyrkans konstitution från 1999/2000 kan de grundläggande frågorna kännas igen, nu uttryckta för att svara mot den kristna kyrkans situation idag: en fri och öppen kyrka mitt i ett samhälle med människor med olika tro och livsåskådning, där många känner främlingskap för kyrka och kristen tro.