Löftet till fäderna

Gud tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.

Luk 1:54/55

Marias lovsång eller Magnificat, som den texten ibland kallas utifrån det första ordet i den latinska översättningen, är en älskad bibeltext och en av de texter som läses oftast i kyrkor runt om vår jord. I många traditioner läses den dagligen i samband med gudstjänster, bland annat i den anglikanska kyrkan.

Det är en stark text laddad med teologiskt innehåll. Det är en lovsång som Jesu moder, Maria, brister ut i när hon möter sin släkting, Elisabet, och får en bekräftelse på att det ängeln Gabriel sa till henne i samband med bebådelsen: att hennes släkting Elisabet väntade barn på sin ålderdom.

När Maria får bekräftelsen av Elisabet, att det ängeln sagt till henne om Elisabets graviditet stämmer, förstår Maria att också allt det andra som ängeln Gabriel berättade för henne vid sitt besök är sant och då brister den magnifika lovsången ut. Maria prisar Herren och jublar över Gud.

Det som Gud gör med Maria är mäktigt och förändrar livet för henne men också för alla oss andra. I flera verser i sin lovsång berättar Maria om de revolutionerande sociala konsekvenser som det gudomliga under som just då pågår i Marias kropp och i hela tillvaron får: härskare störtas, ringa upphöjs, hungriga mättas och rika skickas bort tomhänta. Det är märkliga ord som Maria uttalar.

Marias lovsång avslutas med att hon anknyter till Gamla testamentet och det som hände 1 800 år tidigare när Gud gav löftet till Abraham om att förbarma sig över honom och hans barn till evig tid. På detta sätt blir Marias lovsång en av de texter som utgör en nod, en anknytningspunkt, mellan Gamla och Nya testamentet.

Det finns kristna som känner ett främlingskap för Gamla testamentet. Man kan till exempel få höra att Gud är mycket mer kärleksfull i Nya testamentet än i det Gamla. Detta är en orättvis och felaktig jämförelse. Det finns jobbiga och underbara bibelord i Bibelns båda delar. Det är inte OK att jämföra det finaste i den ena delen med det värsta i den andra.

Det är bara den som har en relativt god förståelse av Gamla testamentet som kan förstå Nya testamentet på djupet. Det beror på att Gamla testamentet ställer en fråga som Nya testamentet besvarar. Ibland säger vi att Jesus är svaret. Men detta påstående blir bara relevant om man vet vilken fråga som detta svar besvarar.

Genom att läsa Gamla testamentet förstår vi att hela vårt liv är indraget i Guds handlande. Gamla testamentet ger en ofriserad bild av vad det är att leva som människa i Guds värld. I Bibeln möter vi många situationer och sammanhang som vi kan relatera till. Det hjälper oss att se att vår kristna tro inte handlar om en speciell andlig del av våra liv och att övriga livet skulle vara något som inte min tro har med att göra.

Framför allt är Nya testamentet uppfyllelsen av de löften som Gud ger i Gamla testamentet. Gud överger inte den värld som Gud har skapat trots att den har fallit i synd. Gud lämnar inte den mänsklighet utan blir människa i Jesus Kristus och genom Kristi försoningsverk befrias vi ifrån all synd och ondska. Detta sker genom att vi dras med i det kristologiska skeende som inleds med att ängeln Gabriel sänds till Maria och resten det är historia, frälsningshistoria.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se