Predikan 20 sept
Text: Luk.10:38-42
Delalikagudstjänst är rubriken för den här söndagen. Det temat är kopplat till höstdag-jämningen, den dag på året då natten är i det närmaste lika lång som dagen över hela vår jord. En dag då vi alltså delar lika på natt och dag. Om vi tänker oss att natten i det fallet representerar mörkret och dagen representerar ljuset, vet vi att det ser ganska så olika över vår värld. Många på vår jord lever i en situation som är mörk ur flera avseenden med våld, krig, svält, förtryck och hungersnöd, på flykt eller i flyktingläger medan andra i alla fall vi i västerlandet är förskonade från en hel del av detta. Vi vet ju också att vi inte heller delar lika på de resurser som för övrigt finns på vår jord. Så kan det också vara i de enskilda länderna. I vårt eget land Sverige är nu frågan uppe hur kommunerna skall dela på de extra miljarder som regeringen har beslutat om i Corona tider. Skall fattiga kommuner få mer och rika mindre eller skall vi procentuellt sett också dela lika här? Ja, det finns många frågeställningar man kan göra och visst ser den mänskliga situationen väldigt olika ut över vår värld.
Vi minns säkert hur det var då vi var barn, hur viktigt det var att dela lika då det gällde saft i ett glas eller ur en läskedryck. Hur många sagor och filmer tar inte upp frågan om att dela lika. Vi kan bara tänka på Robin Hood och i Carl- Bertil Jonssons julafton, då det handlar att ta från de rika och ge åt de fattiga. Men det handlar ju inte bara om pengar, det handlar också om hur vi delar ansvaret för olika arbetsuppgifter och uppdrag som vi har. Vi kan också ställa frågan om hur det ser ut i våra församlingar, delar vi lika på de uppgifter som skall utföras, eller är det några som bär på de flesta bördorna och hur skall vi i så fall fördela ansvaret.
Vi kan också fundera om det möjligt att dela lika på allt? Finns de förutsättningarna? Det är många frågor rörande att dela lika att tänka på.
I dagens text möter vi en familj som enligt vad evangelierna berättar bestod av tre syskon två flickor och en pojke. Marta, Maria och Lasaros. En familj som Jesus hade lärt känna och tydligen ofta besökte. I dagens text har Marta bjudit hem honom till familjen och vad vi förstår så håller hon på att göra att göra iordning maten. Även Maria är där men hon delar inte på ansvaret för matlagning eller dukning. För henne är en annan sak viktigare, den att få lyssna till Jesus. Därför sätter hon sig vid Jesu fötter för att lyssna till hans ord medan Marta arbetar för fullt. Här kan man inte säga att de delar lika på arbetet.
Det verkar som om Marta blir mer och mer irriterad. Det kanske inte heller är första gången som det händer. Man kan nästan känna hur hon tänker: Varför hjälper hon mig inte, varför sitter hon bara där och lyssnar? Jag har ju så mycket att ordna med. Men vad gör Marta. Ja, hon är ju inte tyst. Hon går faktiskt till Jesus, hon ställer sig framför honom och säger: ” Bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt. Säg åt henne att hjälpa till!” Hon går alltså inte till sin syster utan hon går till Jesus, och det var nog det bästa hon kunde göra.
Jag tror att flera av oss kan känna igen oss i Martas situation då det gäller arbete och ansvar i hemmet särskilt om man är storasyster. Men vi kan också tänka på hur det fungerar i våra församlingar, där vi vet att det finns hur många uppdrag som helst som väntar på oss. Det kan vara ledare av olika slag, styrelse och kommittéledamöter, omsorgsgrupper som tar ansvar för städning och serveringar, gudstjänstansvariga m.m. ja, listan kunde göras lång. Hur fördelar vi ansvaret där, delar vi lika och går det att dela lika?
Om vi ser hur vi själv har fungerat och kanske fungerar så vet vi hur lätt det är att ta på sig uppgifter som man tycker är roliga och intressanta. Men ansvaret växer och så kommer en punkt då det bara blir för mycket. Vi hamnar i Martas situation. Vad gör man då? Vi försöker att reda upp den övermäktiga situationen men känner oss ganska ensam och utnyttjad. Vi ville så väl, men våra ambitioner var för stora. Vi ville mer än vi mäktade med och i den pressade situationen kan det bli så att vi förlorar friden och den inre balansen och vi kan fyllas av oro, anklagelser mot andra som vi inte tycker att beredda att ta ansvar.
Vad är lösningen på problemet i så fall? Vad gjorde Marta, ja hon gick till Jesus och utgöt sig inför honom. Hon sa hur hon hade det och hur hon upplevde det. Hon bar det inte inom sig? Den möjligheten finns ju också hos oss att i bön samtala med Jesus. Men att också ta upp det med någon man har förtroende, så får man tillsammans fundera över hur man skall gå vidare. Hur man än gör det så är det inte bra att tiga och lida i det tysta. Kanske kan ansvaret fördelas på fler? Kanske kan det till och med finnas fler som vill bli tillfrågade men som vi har glömt bort som inte tror sig klara av saker och ting men som behöver en push utifrån.
Vad svarar Jesus på Martas önskan? Ja, det kanske inte var det svar Marta önskade att få. ”Marta, Marta du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne”. Även om hon hade hoppats på ett annat svar fick det henne säkert att tänka efter. Vad är det som är viktigt egentligen? För Marias del kanske det blev så att hon började tänka över arbetsfördelningen i hemmet och Marta över hur viktigt det är att lyssna till Jesu ord och låta det rota sig i ens eget hjärta. Det är möjligt att det blev ett samtal efter denna händelse som inte är nedtecknat i Bibeln.
Vi kan också tänka på orden i Kol.3:15 Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Det handlar om vad som skall ha herraväldet i våra hjärtan. Kärleken och friden eller oron och splittringen
Varför säger då Jesus om Maria att hon har utvalt den goda delen, då hon sätter sig ner för att lyssna? Varför uppskattar han det?
Jo, det är tydligt att hon lyssnar till sitt inre och följer sin längtan. Maningen inifrån är starkare än alla förväntningar som ställs på henne utifrån. Därför lämnar hon sin givna kvinnoroll. Jesus ser också att det intet är av lättja som hon sätter sig hos honom. Inte heller av likgiltighet för Martas bekymmer eller förakt för praktiskt arbete. Ett enda har drivit Maria, kärleken till Jesus och hunger efter hans ord. Hon gör det som hon så gärna vill och Jesu bejakar hennes vilja. Han gläds då han ser henne djärva kärlek då hon tar till sig varje ord han säger.
Med dessa Jesusord slutar denna text, men det finns en följetong. Vi möter de två systrarna i Johannes evangeliets 11 och 12 kapitel. Först i samband med Lasaros död, där Marta möter Jesus och förebrår honom, att han inte har kommit tidigare, utan låtit Lasaros dö. Jesus säger:” Jag är uppståndelsen och livet den som tror på mig skall leva om han än dör. Tror du detta?” Marta svarar:” Ja, Herre jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen”. Det är en av de starkaste bekännelserna i NT om vem Jesus är och det är Marta som uttalar den. Tron på att Jesus Kristus är Guds son har fötts i hennes hjärta och det är ju till syvende och sist det enda nödvändiga och som djupast sett är grunden för uppdraget i Guds rike.
I det tolfte kapitlet läser vi på nytt om Marta och Maria och där har Jesus och hans lärjungar inbjudits till en måltid, och där står det först att Marta passade upp. På nytt är hon i den funktionen och vad säger det oss? Ja, jag tror att det säger oss att hon älskade det, hon tyckte om det. Här är hon i sitt rätta element och kanske det är det viktigaste i tjänandet att vi får vara i vårt rätta element, med de gåvor som har givits åt oss där vi känner oss hemma. Vad gör då Maria? Ja, hon smörjer Jesu fötter och torkar dem med sitt hår, hon visar sin kärlek till Jesus för allt vad han har kommit att betyda för henne, och även om Judas uttalar sig om att hon gör fel den här gången får hon höra Jesus säga: Låt henne vara hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er men mig har ni inte alltid.
Två systrar så olika som älskade och tjänade Jesus båda två, med de gåvor och på de sätt som var naturligt för dem. Och det kanske är så vi kan inte dela lika för vi har olika gåvor och vi får inte göra våld på oss själva för då blir det fel. Men vi får tjäna varandra med de olika gåvor vi har och på det sättet komma till vår rätt.
I 1 Petr 4:10 kan vi läsa: Tjäna varandra var och en med den nådegåva han har fått som förvaltare av Guds nåd i dess många former
Temat för den här söndagen är ju det enda nödvändiga. Förr sjöng man denna kör.
Ett är nödvändigt att finna en tro, som håller i liv och i död.
Ett är nödvändigt att denna tro, får brinna med kärlekens glöd.
Astrid Hällgren