Predikan 27 september
Text Markus 5:35-43
Döden och livet är tema för denna söndag. Ett liv som vi alla har fått och som har utvecklats olika för var och en av oss. Men tänker vi efter på vad livet har gett oss, kan vi säkert stämma in i samma sång som Arja Saijonmaa ”Jag vill tacka livet som gett mig så mycket” eller med August Storm i sången ”Tack min Gud för vad som varit”, så skrev han, trots att han var svårt handikappad. Även döden har de flesta av oss kommit nära, kanske genom svåra sjukdomar som vi har drabbats av eller genom nära och kära som dött ifrån oss. Flera av oss har suttit vid någon anhörigs dödsbädd. Ibland kommer döden hastigt och oväntat, ibland kan den komma som en befrielse för den som lidit länge. Vi vet också att vi alla en gång skall dö. Svårast är det då unga människor och barn dör som Laleh sjunger i sången Some die young.
Och i texten om synagogföreståndarens dotter handlar det om en som dog ung, en flicka bara tolv år gammal.
Synagogföreståndaren Jairos söker upp Jesus då han förstår att hans dotter ligger för döden och han vill att Jesus skall komma till hemmet, för att bota henne. Det dröjer innan Jesus hinner fram och både han och Jairos får veta att dottern är död. ” Din dotter är död besvära inte Mästaren längre” säger sändebudet. Jesus svarar då Jairos: ”Var inte rädd tro bara”. Det verkar som att Jesus vet att dottern kommer att återföras till livet och han vill ingjuta mod i Jairos. Då de kommer hem till Jairos går han tillsammans med Petrus, Jakob och Johannes in i det rum där dottern ligger.
Det är inte enda gången Jesus tar med sig just dessa tre. Det är de som är tillsammans med Jesus på förklaringsberget, de får se honom förvandlas och förhärligas och se honom i samtal med Mose och Elia och höra rösten: ”Denne är min älskade son, han är min utvalde” Det är också de som får följa med Jesus in i Getsemane för att vaka tillsammans med honom. Varför det är just dessa som Jesus tar med sig vet vi inte. På något sätt verkar det som om det hade knutits ett särskilt band mellan Jesus och dessa lärjungar. De får också vara med då undret sker i Jairos hus. Den lilla flickan som är död väcks till liv.
Idag söndag kommer två nya kyrkoledare att avskiljas till tjänst i Equmeniakyrkan Karin Wiborn och Joakim Hagerius som tillsammans med missionsföreståndare Lasse Svensson blir en trio vars uppgift är att vara andliga ledare i Equmeniakyrkan några år framöver. Denna avskiljning har föregåtts av ett gediget arbete av en valberedning inför kyrkoledarevalet, men har också flitigt ventilerats i media ex. Sändaren. Själva valet av dem på kyrkokon-ferensen var enhälligt. Då det gällde de tre som följde med Jesus in i Getsemane, på förklaringsberget och hem till Jairos var det Jesus som valde ut dem.
I Apostlagärningarna läser vi om beslut som den första kristna församlingen tidigt fick ta och i Apg 15:28 kan vi läsa om hur man såg på ett beslut som togs: Den heliga anden och vi har beslutat. Så får vi också se på valet av nya kyrkoledare. Det är den helige Ande och vi som har beslutat om vilka som går in i uppgiften som kyrkoledare. En kyrka där vi önskar att mötet med Jesus Kristus och livet i hans närhet skall vara det centrala. En kyrka vars motto är: En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen. Det viktigaste för nya kyrkoledare är som det var för Petrus, Jakob och Johannes att leva i Jesu närhet och hämta styrka från honom.
Så får lärjungarna vara med om undret där livet segrar över döden. Jesu säger till Jairos dotter ”Lilla flicka jag säger dig stå upp” Hon reser sig upp, hon lever och människor förvånas. Men kanske skall vi inte förvånas över vad som kan ske i Jesu närhet.
I NT får vi läsa om ytterligare två andra dödsuppväckelser. Änkans son i Nain och Lasaros. Jesus uppväcker dem av barmhärtighet och medlidande. Samtidigt är det tecken som pekar fram mot Jesu egen uppståndelse och de dödas uppståndelse. Men det pekar inte bara fram mot det. Uppståndelsen är inte bara en händelse vid alltings gräns. Uppståndelsen är en person, Jesus Kristus är själv uppståndelsen. Vi känner till Jesu ord till Marta i samband med att Lasarus hade dött Joh. 11:25 ”Jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig skall leva om han än dör”
Det är förunderligt att veta att mitt i denna dödens och förgängelsens tillvaro finns Jesus som är både uppståndelsen och livet, inte långt borta från oss utan mitt i vårt nu. Vi känner till orden han säger till Johannes på ön Patmos Upp. 1:17” Var inte rädd jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet och jag har nycklarna till döden och dödsriket.” Döden är inte det sista utan livet. I 1 Tim. 1:10 kan vi läsa. ” Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium” Att sätta sin tro till Jesus, det är att sätta sin tro till livet och att leva med Jesus Kristus är att leva hand i hand med livet. Ja, det är att redan här och nu äga det eviga livet inom sig som en bärande kraft. Paulus går så långt att han uttrycker det med orden ” Nu lever icke mer jag utan Kristus lever i mig” i Gal. 2:20 och i Fil 1:21 skriver han ”Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning:”
Det innebär att få vara ung även om kroppen bli gammal. Att hålla sig till Kristus och veta att bortom döden väntar livet i sin fullkomliga blomning. Där skall det blomma ut som det aldrig kunde göra på jorden.
I psalm 308:1 i PsoS sjunger vi
När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig
Om jag lever eller dör,
dig o Herre jag tillhör
De tre Petrus, Jakob och Johannes kunde inte veta vad de skulle få vara med om i Jesu närhet och efterföljd, då de sa sitt ja till honom, inte att de skulle få se honom förhärligad, vara med då han uppväckte en ung flicka från döden eller se Jesus kämpa i Getsemane och än mindre få se den tomma graven, där den döde och korsfäste Jesus varit lagd och möta honom som levande och uppstånden. De som nu avskilts till tjänst i Equmeniakyrkan vet inte heller vad de kommer att få vara med om i den nya tjänsten. Men vi får be för dem att de skall få uppleva heliga stunder tillsamman med Jesus och varandra, säkert blir det också tider av kamp och vånda och kanske får de vara med om under och väckelsetider, ty precis som Jesus uppväckte Jairos dotter kan han idag väcka till liv det som är till synes dött och föda människor till nytt liv. Amen.
Astrid