Predikan 9 augusti

Tema: Goda förvaltare

Text: Luk 16: 1-13

Ämnet för den här söndagen är goda förvaltare och det känns ju som ett viktigt och centralt ämne. Idag på morgonen då jag skriver detta har EU precis beslutat om sin långtidsbudget och om hur lån och bidrag skall fördelas då det gäller Coronastödet. Det är mycket pengar det handlar om och det har varit svårt att fatta beslutet om hur alla dessa pengar skall förvaltas. Men frågan om ett gott förvaltarskap har nog varit aktuellt i alla tider.

Och trots att temat idag är goda förvaltare så är det ju motsatsen vi ser i de texter vi har läst. I Amostexten möter vi människor som inte bara är dåliga förvaltare utan som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet genom att fuska och utnyttja dem.
I evangelietexten berättar Jesus liknelsen om den ohederlige förvaltaren.  En liknelse som väcker många frågor hos oss för den är så motsägelsefull.

Det är många liknelsetolkare som har funderat över den. A. Julicher( en känd liknelsetolkare) kallar den ett crux interpretum. Profana författare har dömt den hårt ” Den hemskaste av liknelser” säger M.Ludenfdorff. Personerna i liknelsen handlar etiskt oansvarigt och likväl fäller Jesus ingen dom. Men eftersom Jesus berättar den har han säkert något som han  vill säga med den. Kanske något som till och med är viktigt för oss att tänka på.

Huvudpersonen i liknelsen är en förvaltare. En man som har fått ta hand om och förvalta en rik mans ägodelar. Han sköter inte sitt uppdrag och det kommer till den rike mannens kännedom. Det visar sig också att beskyllningen är sann och förvaltaren får avsked på grått papper.” Lämna in dina räkenskaper du kan inte vara förvaltare.” Förvaltaren försöker att rädda sitt skinn genom att vara dubbelt ohederlig och så skriver han ned skulden hos dem som var skuldsatta hos hans herre. På det sättet skaffar han sig vänner men han brukar andras medel för att få vänner för framtiden som skall rädda honom efter krisen. Han gör dem också medskyldiga och drar in dem i skuldens nätverk genom att han låter dem själva skriva på sitt skuldebrev.  Vägrar de i fortsättningen ge honom hus och föda kan han avslöja dem inför den rike mannen och vålla deras ruin.

Det är ingen vacker historia som det handlar om men den är sann. Det beskrev säkert en del av verkligheten på Jesu tid och också i vår tid. Vi har ju lyssnat och hört talas om flera bedrägerier och ekonomiska skandaler med skatteparadis och penningtvätt.  Det är också troligt att åhörarna utmärkt väl kände denna typ och lyssnade med spänning till historien om den lyckade transaktion med vilken han drog sig ur klämman. Det är inte obekant hur makt, pengar och längtan efter rikedom förleder till ohederlighet och hur människor utifrån skammens och vanmaktens situation dras längre in i ohederlighet och drar andra med sig.

Men det som förvånar oss då vi läser den här texten är hur husbonden den rike mannen reagerar då han får reda på vad förvaltaren gjort. Det står att han berömde den ohederlige förvaltaren för att han handlat klokt. Vi tycker nog att han istället skulle ha sagt: ”Jag har blivit lurad igen”. De skulle nog de flesta människor ha gjort.

Vad skulle då förvaltarens klokhet ha bestått i? Ja, kanske att han företog sig något konstruktivt medan han ännu hade tid. Han såg bortom krisen. Han visste att räkenskapens dag var för handen, och även om vi tycker att han verkligen bäddade för sin framtid på ett ohederligt sätt så handlade han klokt utifrån sin egen själviska situation.

Så säger Jesus ” Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än vad ljusens människor gör” Kanske är det sant. Men hur är det? Är det inte så att vi som är här vill vara och tillhöra ljusets människor? Om ljusets människor skriver Efesierbrevets författare.

 Efesierbrevet 5:8 : En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn, ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så avslöja dem. Vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Se alltså noga upp med hur ni lever inte som ovisa människor utan som visa.

Vad skulle det då innebära för oss som vill vara ljusets människor att bete oss klokt då det gäller förvaltarskapet.

1. Att inse att vi faktiskt är förvaltare av våra och jordens materiella resurser. Och att vi en dag skall göra räkenskap för det. Redan i skapelseberättelsen kan vi läsa om uppdraget att förvalta och vårda jorden och skapelsen.  Det handlar om att vi har allting till låns. Det innebär också att vara medveten om att vi inte kan ta med oss något då vi går över gränsen och räkenskapens dag kommer. Den dag då det kommer att uppdagas hur vi förvaltat det som blivit oss anförtrott av materiella värden, ord, tankar och gärningar som vi sjunger i en sång.

De ord och tankar du gestaltar
och alla gärningar du gör.
Är gåvan som du nu förvaltar
Och en gång måste svara för. PsoS 696:2

2. Vi har ett materiellt arv att förvalta, men som Kristi församling och kyrka har vi också ett andligt arv. Evangeliet Guds glada budskap.  Vi kan läsa i 1 Kor 4:1-2 Vi bör alltså betrakta oss som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. Det handlar om att förvalta evangeliet på ett sådant sätt att människor får lära känna det, kan ta det till sig och komma till tro. Grunden för det förvaltarskapet är Missions befallningen i Matt 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar…

3. Att veta att i vårt förvaltarskap av evangeliet ligger en kallelse att leva hederligt och att föra in människor i en gemenskap präglad av sanning, hederlighet och ärlighet istället för ohederlighet som den ohederlige förvaltaren gjorde. Som ljusets barn kan det också innebära att avslöja mörkrets, det ondas ofruktbara gärningar. Det innebär att man själv är genomlyst i det man gör, den man är och det man har, att man är trogen i smått som i stort. Förvaltarskap är också tjänst och som tjänare kan man inte tjäna två herrar som Jesu säger: ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”.

4. Det handlar om trohet i förvaltarskapet.  En trohet och hederlighet som visar sig i vad vi än har fått att förvalta. I vers 10 står det: Den som är trogen i smått är trogen också i stort och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Det innebär också att vara trogen i fråga om andras egendom och allt annat som man fått sig anförtrott att förvalta.

En dag kommer räkenskapens dag för oss alla. Vi kanske inte tänker så mycket på det.  Men det innebär att vi är insatta i ett större sammanhang än det vi bara kan se. Hur det blir och när det blir vet vi inte men det bibliska texterna talar om det. Så är det i det andra liknelserna om förvaltarskapet och också texterna som hör till domsöndagen. Men det är inte inför någon rik jordisk herre som vi skall avge räkenskap utan inför honom.. som   ägde Guds gestalt men som inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt då han antog en tjänares gestalt och blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Fil 2: 6-11.

Låt oss därför be med B.E.Nyströms ord i psalm 183:3

O, led mig med enkla och trygga ord,
var dag i ditt rike in.
och lär mig att minnas att denna jord
och icke blott himlen, är din,
att här skall det prövas som värde fått
allt efter din stränghets lag,
men mät mig o Gud med in mildhets mått
en gång på uppståndelsens dag.

Astrid Hällgren