Det finns en vers i Apostlagärningarnas nittonde kapitel, vers nitton, som jag har problem med. Där talas det om en offentlig bokbränning av ockulta böcker. Jag vet att det var en manifestation av personer som hade blivit kristna och som ville ta avstånd från de ockulta praktiker som de tidigare ägnat sig åt. Jag vill inte döma, men bokbål är i sig problematiska.
En gång berättade en person som varit motståndsman under den tyska ockupationen av Lettland under Andra världskriget för mig om hur viktigt det var för honom i sin kamp mot nazismen att han läst Adolf Hitlers bok Mein Kampf. Det är så en riktig kritiker förhåller sig till ett verk. Man läser och försöker förstå det man vill kritisera och motarbeta. Att tutta eld på en bok hjälper inte en intellektuell process framåt. Man bränner inte böcker för att kritisera och bilda opinion utan för att såra, kränka och förnedra.
Jag ägnar ganska mycket tid och kraft åt att läsa böcker skrivna av personer som argumenterar för hållningar som jag själv inte delar. Jag tror att det är nödvändigt om man skall på ett intellektuellt sätt förstå sin omvärld. Man får inte bara röra sig inom sin egen åsiktsbubbla om man på allvar vill delta i angelägna samtal om vår samtids viktiga samhällsfrågor.
När jag läste teologi läste jag en kurs om kristendoms- och religionskritik. Jag läste bland annat Friedrich Nietzsche, Bertrand Russel och Ingemar Hedenius. Det var oerhört intressant. Dessa kritikers tankar är intellektuellt sofistikerade på ett sätt som vida övergår den kritik vi sett på senare år, som till exempel i Richard Dawkins och i Martin Hägglunds texter, som jag också har läst.
Idag hör vi att manifestationer, där böcker som många håller för heliga bränns offentligt, är uttryck för yttrandefrihet och religionskritik. Så vulgärt. Här tycks främlingsfientliga och rasister ha hittat ett kryphål i lagen för att kunna hetsa mot folkgrupper och så sägs det att detta skulle vara ett sätt att visa sitt ogillande av en skrift.
För oss som har tagit del av seriös religionsdebatt blir det hela absurt. Skulle en muslim börja tänka mer kritiskt om sin egen trosåskådning för att man uttrycker missaktning mot den genom att bränna Koranen? Vilket samtal blir det? Vill man kritisera en religion seriöst behöver man göra det på ett intellektuellt lödigt sätt.
På Wikipedia kan man läsa en fasansfull artikel om bokbålen i Tyskland 1933 då nazisterna ville utrota böcker som de ansåg vara ”otyska”. Bland annat brände man böcker av författaren Heinrich Heine som redan 1821 hade skrivit: ”Där man bränner böcker, bränner man till slut också människor”. Ett påstående som visade sig vara kusligt adekvat.
Vår yttrandefrihet är inte absolut. Den begränsas till exempel för att skydda svaga och utsatta människor, till exempel genom att förtal och hets mot folkgrupp inte är tillåtet i vissa fall. Det är viktiga begränsningar. Att förfölja minoriteter är allvarligt och oacceptabelt.
Att bränna böcker offentligt har mycket lite med kritik och yttrandefrihet att göra. Det är bara en vulgär och obscen gest som med all rätt gör människor upprörda. Men om man har köpt en bok för egna pengar och vill bränna den, har man inte rätt att göra det? Jo, visst, elda på bara, men gör det inte på en allmän sammankomst. Det är bara dumt, oetiskt och oanständigt.
