För några veckor sedan var temat i kyrkoåret Den gode herden och den välkända Psalm 23, den som inleds med ”Herren är min herde” var en av texterna vi läste i våra församlingar. Jag funderar över hur det kan komma sig att den psalmen är så älskad, genom tider och kulturer. Det finns ju inte många av oss i vår kultur som egentligen kan relatera till herdelivet, varför blir den gode herden ändå också för oss en så stark bild? Dessutom, är det inte uppenbart att den trygghet som beskrivs i Psalm 23 inte stämmer med hur livet ser ut i verkligheten? Att den bara beskriver en drömvärld vi inte kan räkna med att få leva i?
De människor som just i denna stund söker genom ruinerna av sina sönderbombade hus i hopp om att hitta några få tillhörigheter som fortfarande kan användas – hur skulle de kunna stämma in i orden Han för mig i vall på gröna ängar?
Forskare som hittar mer och mer bevis för att fler och fler vatten är nedsmutsade eller människor som fått sina byar översvämmade på grund av klimatförändringarna – hur skulle de kunna be med orden han låter mig vila vid lugna vatten?
Den som just upplever djup sorg efter att ha förlorat en nära anhörig – hur skulle hon/han kunna säga ingenting skall fattas mig?
Det fascinerande är: det här är inget nytt. Människor har lidit och saknat så länge mänskligheten har funnits. Ändå har texten om herden som tar hand om sina får hittat vägen till människors hjärtan, berört, både då och nu. Faktum är att Bibelns berättelser ofta är skrivna mitt under pågående katastrofer. De har skrivits och berättats av människor på flykt, sörjande människor, människor som levde i krigszoner.
Ändå finns lovsången med i texterna. Tilliten. Hoppet. Även i de mörkaste tider. Det är inte verklighetsflykt att lovsjunga också i svåra tider. Det är inte att förneka verkligheten att hoppas också när vi presenterats med alarmerande fakta. Det är en del av vår kristna tro. Inte som ett krav. Som en möjlighet. Det kommer tider i livet då man inte kan göra något annat än att klaga. Men då kan någon annan bära hoppet också för mig.
Var finns källan till detta?
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig.
Bara en Gud som går med in i det svåra kan på allvar ge hopp.
Dessutom. Det finns en alternativ värld. Guds rike. Vi kan smaka det redan nu och vi är inbjudna att samverka till att göra det mer synligt. I Guds rike råder rättfärdighet. Där har alla vad de behöver.
Du fyller min bägare till brädden.
Jenny Dobers
