Gängkriminalitet, skjutningar, sprängningar, koranbränningar, terrorhot, klimatkris, krig i Ukraina och i Mellanöstern. Det är mycket nu.
Vår statsminister säger att vi är i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan Andra världskriget. Och för inte så länge sedan var vi i en pandemi. Vad är det som händer egentligen? Listan på angelägna förbönsämnen tycks bli hur lång som helst.
I dessa mörka tider behöver vi tända ljus. Det mörker som avses kan syfta på novembermörkret, på läget i vårt samhälle och på läget i vår värld. Då är det bra att påminna sig om vad mörkret är, nämligen ingenting annat än frånvaron av ljus. Ett litet ljus trotsar mörkret.
Ljus och mörker är viktiga metaforer i Bibeln. Jesus säger att han är världens ljus (Joh 8:12). I Bergspredikan säger han att också hans lärjungar är världens ljus (Matt 5:14). Det är inte en motsättning utan en intressant förskjutning i hur metaforer laddas med olika innehåll.
Senare i Bergspredikan säger Jesus: ”Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret” (6:22–23). Mörkret kan vara så djupt att ljuset blir mörker
Men i Psaltarens 139:e psalm talas det om det motsatta förhållandet. Där står det att för Gud är inte mörkret mörkt, utan natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus (v 12). I Guds närvaro förvandlas mörker till ljus.
Ljuset är viktigt därför att det ger oss tillgång till rummet. Därför har synen alltid varit en viktig metafor för kunskap. Vi säger att information är upplysningar och att den som är klok är klarsynt. Den som handlar oklokt kan vi kalla förblindad.
Att kristen tro säger att Gud ger oss ljus berättar något viktigt om hur kristen tro ser på världen och på våra liv. Verkligheten är inget som behöver döljas utan tvärtom, det är när vi får ljus över tillvaron som vi får tillförsikt och kan känna oss trygga. Den djupaste sanningen om våra liv är inget vi behöver dölja eller frukta. Tvärtom: Sanningen är något som gör oss fria (Joh 8:32).
Ibland tänker jag mig tillvaron som ett spöktåg på ett nöjesfält. I ett spöktåg skapas de effekter som är tänkta att skrämma oss utav att vi finns i ett mörker och en liten del av vårt synfält lyses upp där något som skall vara skrämmande finns. Men om det var ljus i hela anläggningen skulle den effekt som är avsedd att skrämma oss försvinna.
Jesus är världens ljus. Hans närvaro förvandlar tillvaron som lampor i ett spöktåg gör. När vi ser tillvaron i Guds kärleks ljus då ser vi att det som djupast sett håller ihop tillvaron är kärlek och godhet. Visst finns det mörker i vår värld, men mörkrets tid är begränsad. Ljuset och kärleken är eviga.
I Uppenbarelseboken 21:22–24a står det:
Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus.
Så är den framtid vi hoppas på. Det ger oss hopp och förtröstan även i mörka tider.
