Historik

Nora-Tärnsjö Missionsförsamling en historisk bakgrund

av Gunnar T Johansson

Inledning
För att förstå dagens förhållanden kan det vara bra att gå tillbaka i historien för att få perspektiv. Detta gäller även för religiösa förhållanden. Kristendomen började förkunnas i Sverige på 1000-1100-talen. Förkunnelsen kom genom katolska missionärer, av vilka Ansgar är den mest kände. Ett intensivt kyrkobyggande förekom i vårt land på 1300-talet.

Den romersk-katolska kyrkan drabbades av inre kriser och avvek från en sund kristendom. Det mest frånstötande var att man utfärdade s.k. avlatsbrev för att kyrkan skulle få in pengar. Kyrkan tog med andra ord betalt för syndernas förlåtelse. Martin Luther upptäckte detta då han vistades i Rom och reagerade väldigt starkt. Hans kritik lade grunden för den protestantiska kyrkan. I Sverige blev den lutherska kyrkan (en gren av protestantismen) så gott som allenarådande från mitten av 1500-talet.

Nu hölls predikningarna på svenska, vilket var ett stort framsteg. Men så småningom blev dessa predikningar mest teologiska utläggningar utan ande och liv. Hos människorna kom gudsbehovet fram mer och mer. Man levde ofta i stor fattigdom och brännvinet förstörde då som nu många människors liv. I Tyskland uppstod den s.k. pietistiska väckelsen inom den lutherska kyrkan. Den innebar en innerligare och mer personlig fromhetstyp än vad som tidigare var vanligt.

En del svenska studenter läste vid universitet i Halle och förde med sig denna trosriktning hem till Sverige. Men man mötte hårt motstånd inom Svenska kyrkan där det fanns en stor rädsla för vilka följder det kunde få om olärda män fick rätt att predika och leda nattvardsfirandet. Därför utfärdades ett förbud mot att samlas till gudstjänst utan att någon präst var med. Men husfäder hade rätt att hålla andakt i sina hem och med sina anställda.

Bönhuset i Hemmingsbo
Nu fanns det en växande skara bland folket som kunde läsa och skriva. En del av dem använde sin kunskap till att läsa Bibeln och även att förklara dess texter. Man reste runt i bygderna och hade samlingar i hemmen. Den andliga längtan hos befolkningen var stor och stugorna kunde inte rymma alla som kom. Man började därför att bygga samlingslokaler. Dessa kallades inte för kyrkor utan bönhus. Det första bönhuset i Nora socken byggdes i Hemmingsbo några kilometer öster om nuvarande Tärnsjö samhälle. År 1862 beslutade man om bygget.

Det uppges att huset stod färdigt på hösten samma år, det rymde 500 personer. Allt gjordes genom frivilligt arbete och frivilliga gåvor. Bönhuset blev snart för litet och man fick lov att bygga till ett snedtak så att det blev ståplatser för 500 personer.

Det kom stora skaror, inte bara från Nora utan även från angränsande socknar. Som talare anlitades kringvandrande kolportörer, d.v.s. försäljare av andlig litteratur. Intresset för sådana ökade i takt med läskunnigheten. De troende kallades ofta läsare eftersom de var flitiga läsare av Bibeln och andra skrifter med andligt innehåll.

Församlingen bildas
Genom Bibeln och dessa skrifter fick man klart för sig att nattvarden var till för de troende och inte för alla människor i socknen som kyrkan lärde och tillämpade. Det förekom att ”grovt ogudaktiga” och t.o.m. berusade människor deltog i nattvardsfirandet.

Man insåg att en ”kristlig församling” borde bildas och detta skedde vid en sammankomst den 28 oktober 1878. Den dagen är Nora-Tärnsjö Missionsförsamlings födelsedag. I församlingens stadgar står det att ”var och en på Jesus Kristus troende äger rätt till medlemskap”. Stadgarna har reviderats
Flera gånger sedan 1878 men denna paragraf är oförändrad. Det innebär att både de som är barndöpta och döpta som vuxna är välkomna som medlemmar. I samband med bildandet anslöt sig församlingen till det nybildande Svenska Missionsförbundet, numera Svenska Missionskyrkan.

Missionshuset i Tärnsjö
Bönhuset i Hemmingsbo rymde inte alla som kom, varför man beslutade om nybygge. Många ville bygga på samma plats men man beslut till slut att bygga på den högsta punkten i Tärnsjö samhälle. Bonden Jan Jansson i Gullsmyra hade där böjt knä och bett till Gud att detta skulle bli platsen för det nya Missionshuset. Byggmästare blev Olof Andersson i Skärsjö. För arbetet erhöll han 1434 kronor. Den 20 oktober 1879 invigdes Missionshuset. Enligt obekräftade uppgifter stod socknens allra första gudstjänstlokal på denna plats. Därför kallas den fortfarande kapellåsen.

Något som bör nämnas är att Tärnsjö samhälle inte fanns vid denna tid. Det växte upp och blomstrade först i samband med järnvägens tillkomst år 1900. Det nya missionshuset byggdes alltså på rätt plats! Plåttaket lades på 1899 och byttes inte ut förrän 2009. Tala om kvalitet! År 1922 företas en restaurering samt bygge av ett högt torn. Nu kan man kalla byggnaden för Missionskyrkan! Alla reparations- och underhållsarbeten genom åren har bekostats med frivilliga gåvor.

Ungdomsarbete och Älvåsa
Lokalen är viktig men ändå bara en förutsättning för det som är allra viktigast, nämligen förkunnelsen av det kristna evangeliet. I den förkunnelsen kan olika metoder användas. Först förekom endast predikan och sång. Sedan många år har vi nu arbetsformer anpassade för barn och ungdom, studieverksamhet samt under sommaren ett rikt utbud av aktiviteter för alla åldrar vid fritidsgården Älvåsa. Ungdomsarbetet bedrivs i samarbete med baptistförsamlingen och när det gäller Älvåsa är numera alla frikyrkor i Heby kommun engagerade.

Fritidsgården Älvåsa som togs i bruk 1943 är en stor tillgång. Dit kommer många som inte så ofta besöker gudstjänster under övriga delar av året. Vi önskar att många fler ska komma underfund med att man är lika välkommen till Missionskyrkan som till Älvåsa. Man behöver lyssna till evangeliet under alla årstider.