På gott och lite grann på ont är vi Upplysningens barn. Upplysningen är en intellektuell process som skedde på 16- och 1700-talen. Det handlade om nya naturvetenskapliga och filosofiska idéer som förändrade vårt sätt att förhålla oss till hela tillvaron.
Jag brukar ibland kalla Upplysningen för en idémässig jordbävning som helt förändrade vårt intellektuella landskap. För oss som lever efter Upplysningen är det inte möjligt att riktigt förstå hur det var att vara människa före den.
Upplysningen var i grunden ett optimistiskt projekt, som knöt stora förhoppningar till vad det trodde att det mänskliga förnuftet kunde åstadkomma. Bland de mest extrema i den vägen var filosofen Nicolas de Condocret som inte uteslöt möjligheten att människan skulle kunna bli odödlig genom den vetenskapliga utvecklingen. Man tänkte sig att all ondska skulle kunna övervinnas genom att vi som människor blev mer och mer förnuftiga.
Det gör att vi som lever efter Upplysningen kan ha problem att tala om ondska. Gör vi det gör vi det ofta genom att tala om det i termer av brist på upplysning, som om problemet är för lite kunskap. Ondskan kan överkommas genom kunskapsinhämtning och information. Ondskan är i huvudsak ett pedagogiskt problem.
I Bibelns berättelse om tillvaron beskrivs ondskan inte på det sättet. I stället för att se ondskan som något som bara beror på bristande kunskap, beskriver Bibeln ondskan som olika krafter som verkar i vår tillvaro. Ibland talar vi om de tre fördärvsmakterna, synden, döden och djävulen, som slitit sönder det nätverk av goda och kärleksfulla relationer som Gud har skapat oss för.
Det blir ett problem för kristen troslära om man ser ondskan som ”bara” ett pedagogiskt problem. När allt kommer omkring blir det svårt att tala om betydelsen av frälsning och av en frälsare när man har problem att tala om den ondska som vi behöver frälsas, befrias, ifrån.
Bibeln berättar om ondska som både kommer utifrån och inifrån oss människor. Ondskan kommer både ifrån de fel vi människor gör och från krafter som finns utanför oss. Som människor har vi del i världens bortvändhet från Gud. Vi har missat målet med att vara människa. Det är det som vi känner som vår personliga synd och skuld och som vi behöver bekänna och be om förlåtelse och befrielse för.
Men det finns också en ondska i tillvaron som kommer utifrån oss människor. Vi kan tala om den som en personlig makt, en djävul, eller som något opersonligt, destruktionen. Ur kristen trosläras synvinkel spelar det inte så stor roll om man ser det på det ena eller på det andra sättet. Det viktiga att säga är att den onda makten finns. Ondska är inte som mörker, som inte finns i sig själv, utan bara är frånvaro av ljus. Det är svårt att hävda att ondska inte finns i våra liv med tanke på hur påtaglig den är i världen.
Gud vill befria oss från all ondska. I det mysterium som vi kallar frälsningshistorien verkar treenig Gud i världen för att bryta ondskans makt och ge oss det överflöd av liv (Joh 10:10) som vi är skapade för och ämnade till. Allt som står i vägen för detta överflöd av liv är ondska och allt detta vill Gud i sin kärlek befria oss ifrån.
En del av Guds befrielseverk är den kamp emot ondskan som pågår. För att vi ska förstå rikedomen i det Gud vill ge oss genom sin frälsning behöver vi kunna beskriva och benämna det onda i tillvaron. Att göra det är en viktig del av kristen undervisning och kristen förkunnelse.
