Vi lever i Påsktiden, perioden mellan påskdagen och Kristihimmelsfärdsdag, då vi minns de dagar då Jesus visade sig för sina lärjungar och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike (Apg 1:3). I många delar av världen säger man inte ”Hej” eller ”God dag” när man möts under den här tiden på året utan man hälsar varandra med orden ”Kristus är uppstånden!”.
Det jag kan sakna i vårt svenska sammanhang är att vi gör något extra under påsktiden som gör att vi påminns om att den här tiden är speciell. Varför ropar vi påskropet bara på påskdagen? Varför inte göra det alla söndagar under påsktiden. Jag brukar unna mig lite extra mycket sötsaker den här tiden. Jo, jag är nog en gottegris. För mig är det viktigt att påsktiden, fastans tidsmässiga pendang efter påskdagen, blir lite annorlunda och fylls med extra mycket glädje. Det gör det också lättare att hålla fastan före påsk.
Om jag säger att jag har ett jobb som syftar till att människor skall bli glada, då kanske man tänker att jag skulle vara komiker eller något liknande. Men jag är pastor och det betyder att jag skall sprida evangeliet, glädjebudet, om Jesus Kristus. Vi som lever i Kristus kan ta till oss det aposteln Paulus skrev i Filipperbrevet: ” Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er” (4:4).
Detta är ingen ytlig glädje som sopar undan livets allvar. Den uppståndne och levande Herre och Frälsare som vi firar bär sår från sin korsfästelse. Långfredagens mörker finns med i all god kristen teologi. Men vi tror inte att synden, döden, ondskan och mörkret har fått sista ordet.
Visst, Jesus dog och lades i en grav, men historien slutade inte där. Efter långfredagen kommer påskdagen med sitt glada påskrop: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!” Påskropets glädje får eka i våra liv under påsktiden. Jesus lever och livet har fått nya möjligheter.
I vår tid har vi kristna i vårt land fått en särskild kallelse från Gud att tala tydligt om att vi skall ha en generös migrationspolitik, ett generöst bistånd, visa omsorg om de som sitter på våra gator och torg och tigger och ha en mycket ambitiös klimatpolitik. Det kan kännas svårt att ha det uppdraget när mäktiga och starka krafter motsätter sig detta.
Då behöver vi påminnas om Jesu uppståndelse från de döda. Den berättar för oss att de krafter som verkar för liv och kärlek alltid finns på segrarens sida. I det långa loppet vinner alltid kärleken och gästfriheten. Det ljus som Jesu uppståndelse ifrån de döda tänt i världen kan aldrig släckas.
Därför är det alltid meningsfullt att ge människor i utsatta situationer hopp. Det finns så mycket som gör att vi kan känna oss missmodiga i vår tid: sviterna efter pandemin, krigen i världen, för oss i Europa är Rysslands olagliga invasionskrig i Ukraina särskilt angeläget, klimatkrisen, fattigdom och sociala orättvisor som breder ut sig.
I dessa tider behöver människor hopp och då inte ett överslätande hopp som bara säger att det ordnar sig nog, utan ett hopp som har en grund i en tillit till att Guds kärlek är starkare än allt som vill förkrympa, förtrycka eller förkväva livet som Gud vill ge oss. Det liv som är Kristi uppståndelseliv, livet i överflöd (Joh 10:10).
Så här skriver Sveriges kristna råd i skriften Värna den jord som Gud älskar som gavs ut första gången 2013 och kom i en ny utgåva 2022:
Våra största ansträngningar och vårt djupaste engagemang i klimatfrågorna förefaller ofta helt otillräckliga inför de politiska realiteter som styr världen. Ändå hoppas vi. Vi vet att Gud vill ha en jord som helt är präglad av rättvisa, fred och hållbara ekosystem. Vi litar på att Gud fortsatt är hela världens upprätthållare och befriare och att Gud fortsätter att skapa. Vi tror dessutom att Gud gett oss vårt förnuft, för att vi skall kunna förstå vad som måste göras. Vi litar på att Gud och kraften från den uppståndne Kristus kommer att styrka oss i kampen. Vi hör den heliga Andens hoppfulla tröst i vårt inre.
Hela texten finns att läsa på Sveriges kristna råds webbsida.