Alas de Libertad – Vingar för frihet

Publicerat 

Gruppen framför sitt hus

Vissa människoöden etsar sig fast mer än andras. Rosario berättade om sitt liv och där satt jag i köket och kunde bara lyssna och ta emot en berättelse som innehöll många svårigheter, men som trots allt har ett lyckligt slut.

Rosario är en av de många kvinnor i Ecuador som aldrig fått någon högre utbildning, men som kämpat för familj med man och barn på bästa sätt. Hennes magiska händer kan få vilken rätt som helst att smaka himmelskt och i kyrkan blir hon ofta tillfrågad när det gäller matlagning för alla i området där hon bor vet att det hon serverar alltid får toppbetyg. Hon bor i ett utsatt område i södra Guayaquil där fattigdom, kriminalitet och våld är vanligt förekommande. Under sina år som gift var det en kamp i äktenskapet där mannen som så många andra machomän såg det som självklart att kvinnan är en slagpåse, både fysiskt och psykiskt och Rosario blev slagen till marken och också nedslagen i självkänslan. Själen fick djupa sår, fler än de som syntes på utsidan. De på utsidan läkte, men de på insidan borrade sig in.

Vändningen kom i samband med att hon fick kontakt med kyrkan där hon med snedvriden självbild fick en ny syn på sig själv som skapad till Guds avbild. Pastorn stöttade och Jesus blev också en vän och Rosario växte som människa. Hon var viktig, hon hade en röst, hon var inte värdelös utan hon hade rätt att stå upp för sig själv. Gud stod på hennes sida mot förtryck och orättfärdighet och hon började en resa även i hemmet. Det tog sin tid där bön och förlåtelse blev ledord. Maken följde med till kyrkan, men blev aldrig kristen. Däremot slutade slagen och mannen förändrades så att han började se Rosario som en människa på samma nivå som han. Efter att ha gått in i dessa minnen så konstaterar hon att de två nu har det bra. Hon mår bra i sitt äktenskap och tacksamheten till en Gud som upprättar, helar och gör nytt lyser i hennes ögon. Det intrycket bär jag med mig när jag tackar för hennes förtroende. Inom mig ber jag att hoppets Gud ska fortsätta ge kraft till de som så väl behöver det.

Under mina år i Ecuador så har jag hört ett antal berättelser från främst kvinnor som upplevt våld i nära relationer eller som fortfarande lever i en dysfunktionell relation. Våld och misshandel är vanligt förekommande i samhället både i familjer som är kyrksamma och de som inte är det. Det är därför som Pactokyrkan vill uppmärksamma detta och lyfta frågan genom att utbilda personer inom kyrkan, skolor, organisationer och alla de som öppnar sina dörrar samt bistå de som behöver samtalsstöd genom projektet ”Alas de Libertad – Vingar för frihet” som kustdistriktet i Manabi har startat och som Equmeniakyrkan stödjer ekonomiskt.

/Gunilla Eliasson

 

Vill du vara med och stötta arbetet i Ecuador?
Swisha din gåva till 900 32 86 eller betala via Bankgiro 900-3286 märk ”Internationellt”