Demonstration

Pastorer för rättigheter och fred

Vi stöder Moravakyrkans arbete bland indianer som förlorat sin mark genom ”landgrabbing”och inte längre kan försörja sig.

De flesta av Moravakyrkans församlingar är i byar på landsbygden där invånarna tillhör olika urfolk. Marken i just denna del av Nicaragua är mycket bördig och av olika anledningar har människor från andra delar av Nicaragua slagit sig ner i närheten av några av dessa byar.

”Nybyggarna” satsar ofta på odling eller boskapsskötsel i stor skala. På några platser har de tagit över urfolkens odlingsmark och konfrontationer med vapen och våld har blivit vardag.

Nicaragua har 23 territorier för sina urfolk, som har självstyre och äger sin mark gemensamt. Enligt lagen kan marken varken säljas eller tas av andra. I samtliga territorier finns det dock problem. I en del fall tar inkräktare eller nybyggare helt enkelt sig land.

På andra platser händer det att man på ett eller annat sätt har skaffat sig papper på att man har köpt land. I en del fall är det indianerna som själva har sålt marken – även om det är olagligt, och ofta utan att man förstår de egentliga konsekvenserna. Problemet sammanfattas som landgrabbing.

Problemet i Nicaragua är inte lagstiftningen. Landet har bra lagar som skyddar urfolken, och har även ratificerat urfolkskonventionen ILO 169, som bl.a. handlar om urfolkens landrättigheter. Problemet här är att lagarna inte tillämpas fullt ut. Regering och myndigheter på nationell och lokal nivå bör göra mer. Samtidigt behövs det information, inte minst till urfolken själva.

Så att man förstår inte bara sina rättigheter utan även konsekvenserna av att låta sig luras att sälja land.

Personer i en by i Nicaragua

Pastorer för rättigheter och fred

Området Tasba Raya (ny jord på miskito)består av åtta byar och Moravakyrkan har en församling i varje by. Våldsamma konfrontationer började blossade upp mellan byborna som alla är urfolk och nybyggare för tre år sedan. Byarna tömdes på folk och människorna blev internflyktingar i sitt eget land. Många tog sig till regionshuvudstaden.

Demonstrationer med plakat där man bad om hjälp från rättsstaten genomfördes flera gånger. De allra flesta är nu tillbaka i sina byar. Detta trots att de inte har fått eller kunnat ta tillbaka sina ursprungliga odlingsmarker och trots att hotet om konfrontation, våld och till och med död ligger över dem dagligen.

Moravakyrkan har nu valt att försäkra sig om att det finns pastorer i varje by. Pastorer som fokuserar på att ge byborna stöd bara genom sin närvaro, som håller kurser och samtal om deras rättigheter, om icke-våld, om hur att ta hand om oroliga barn, om nya sätt att odla och få inkomster, som försöker att medla och vara en lugnande resurs, som skriver upp vad som händer så att det kan publiceras och förhoppningsvis väcka opinion så att resurser kan sättas in för att lösa denna svåra fråga.

Eftersom de allra flesta människorna i byarna har förlorat stora delar av sin försörjning så ges det inte mycket i kollekt. Detta leder till att pastorerna inte får lön.

För att göra det möjligt att pastorer ska kunna vara i just det här området så har Equmeniakyrkan lovat att betala deras löner under en tid framöver. Lönen de får är den lön som regeringen har fastställt som minimilön i landet.

Se alla projekt