Jag var ute på promenad och mina tankar kretsade kring tiden med pandemi och mina förhoppningar fanns där om en sommar med färre restriktioner, nu när allt fler är vaccinerade. När jag sneddar över en lekplats avbryts mina tankar av att jag hör en liten pojke i förskoleåldern ropa till sin kompis: ”Kom, jag har hittat nåt, han kryper”. Kompisen kommer dit och de sätter sig på huk, så som bara små barn kan. Nära varandra sitter de och de är helt uppslukade av sin upptäckt. Något jag inte vet vad det var. Men det var vackert på något sätt.
När jag fortsatte min promenad dök följande rader upp inom mig: ”Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud. Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud. Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små, larven som kryper och myran som stretar och barn som lär sig gå. Nej! ” (nr 847 i Ps& S) Låt oss leva med öppna sinnen och ta emot och beröras av Guds under i sommartid!
Må solens strålar värma dig om dagen.
Må månens sken omsluta dig om natten.
Må Gud ständigt hålla dig i sin famn,
bevara dig från fruktan, skydda dig mot skada,
välsigna dig med kärlek och skänka dig sin frid
Lisbeth Fhager
