”Men nu är det nog på gång…” så sa mannen som stod bakom mig i kön. Av samtalet att döma så drog jag slutsatsen att det handlade om att man inom kort skulle öppna upp framdörrarna på spårvagnar och bussar. Dörrar som varit bommade för resenärer sedan mars 2020. Jag kunde inte
riktigt avgöra av samtalet om det var positivt eller negativt. Ett både och kanske.
När vi nu efter lång tid av begränsningar kan öppna kyrkdörrarna på vid gavel för att välkomna till gudstjänst och andra samlingar får vi komma med glädje och tacksamhet över att det återigen är möjligt. Och när vi möts, rent fysiskt igen, så låt oss också göra det varsamt och med öppet sinne, i
vetskap om att pandemin har berört oss alla på något sätt. Med den hållningen till varandra i gemenskapen får vi nu blicka bakåt men också planera framåt.
Lisbeth Fhager
