När dessa rader skrivs har vi just gått in i den period av kyrkoåret som kallas fastan. Den består av 40 dagar från askonsdagen till påskafton, söndagarna är undantagna.
Förebilden för fastetiden är Jesu 40 dagar långa kamp i öknen, när han på slutet frestades av djävulen. Söndagarna är undantagna eftersom de räknas som ”uppståndelsedagar”. Kanske inte så vanligt i vår kyrkotradition som i andra men jag funderar över om inte det har blivit alltmer aktuellt med fasta också hos oss. Det vill säga att under denna tid avstå från något. Kanske mat och dryck, kanske TV-tittande, kanske användandet av mobilen, kanske….
Equmeniakyrkan uppmanar oss att ta vara på denna tid och reflektera över hur vi använder tiden. Anställda uppmanas att varje dag promenera 30 minuter och göra det i bön för ett ämne som kommer till oss digitalt varje dag. Något att ta efter även för andra. 30 minuter varje dag under fastetiden i bön och reflektion. Och nog finns det böneämnen av olika slag. Förbön, tackbön, nödrop… Bön om Guds barmhärtighet över vår värld!
Något att ta till sig inte enbart under fastetiden!
Ulla Brattö
