Publicerat 

Församlingens historia

Församling

Den nyevangeliska väckelsen nådde Österåker redan före 1800-talets mitt. En kvinna gick från hem till hem och berättade om sin tro på Kristus. Genom hennes verksamhet kom människor till tro. Hem öppnades för andliga sammankomster och man kallade predikanter. Troendegruppen anslöt sig till Vaxholms missionsförening till en början men 1878 bildade man en egen förening under namnet Öster-Åkers missionsförening. Den anslöts tll Svenska Missionsförbundet år 1891. Namnet ändrades 1929 till Österåkers missionsförening och 1969 ombildades den till Åkersberga frikyrkoförsamling. Vid den tiden fanns bara en friförsamling i Åkersberga och önskemål framkom att ändra namnet för att kunna erbjuda flera kristna medlemskap i församlingen. 1911 bildades en ungdomsförening med uppgift att arbeta bland ungdom i samhället. Senare tillkom också juniorförening och scoutrörelse.

Säbykyrkan

År 1878 avstyckades en tomt, då benämd Ebenezer nr 1, ”97 kvadratstänger och 2 kvadratfot eller 9,7kannlandstor”.

Den kostade 250 kronor plus en årlig avgäld till stamhemmanet av 2 kannor och 92 kubiktum spannmål, hälften råg och hälften korn. Det var Oskar Hubbinette, far till den omtalade läkaren och professorn Samuel Hubbinette, som ägde lämplig mark med bra läge utmed allmänna landsvägen vilken avstyckades.

Missionshuset i Säby byggdes 1878 för en kostnad av 5.220 kronor och 69 öre. Byggnaden inrymde en stor sal samt rum och kök vid västra gaveln – allt under spåntak. Huvudingången låg även på den västra gaveln. 1894 konstaterades att spåntaket var i mycket dåligt skick. Med anledning av detta beslöt man att takbeläggningen skulle bytas till korrugerad plåt till en kostnad av 700 kronor. Samma plåt täcker ännu i dag taket. På vinden inreddes även två rum vilka uthyrdes.

I kyrksalen fanns kyrkbänkar som rymde ca 60 personer

1905 utökades tomten för att kunna ge plats för uthus och 1912 köptes ytterligare mark för att kunna ändra huvudingången och förbättra tillfarten.

1911 ombyggdes kyrkan för att skapa en pastorsbostad. Sedan man noga tagit reda på kostnaden (7 000:-) beslöts enhälligt att göra denna reparation. Förslaget innebar att man skulle dela stora salen med en vägg. Nytt kök tillbyggdes på norra sidan och dörr upptogs till stora salen. Huvudingången flyttades till östra gaveln och den nya predikstolen placerades vid salens västra fondvägg. På så sätt kunde man tillföra ytterligare två rum till befintlig lägenhet på nedre plan. Den slutliga byggkostnaden (år 1912) blev 2 400 kronor dyrare än kostnadsförslaget. Denna merkostnad bestreds av två medlemmar.

Man köpte nya fotogenlampor och ändrade deras placering flera gånger utan att uppnå önskat resultat. När slutligen den elektriska strömmen drogs fram till orten beslöt man 1919 att installera elektriskt ljus i hela byggnaden till en kostnad av 400 kronor. Efter denna reparation fick man en kyrksal på 100 m2 och den kunde ta in ca 100 personer.

Under 1960-talet har man gjort ett par större ombyggnader.

Under 1970-talet var bristen på barn- och ungdomslokaler en stor nackdel för verksamheten. Under flera år var drömmen att kunna friställa befintliga lägenheter för detta ändamål. Även den oinredda vindsvåningen var med i tankarna. 1969 genomförde en optimistisk arbetsgrupp av församlingens medlemmar en helrenovering av missionskyrkans inre till ett funktionsdugligt versamhetscenter som uppfyllde höga anspråk. Arbetsgruppen använde 5 000 timmar av sin fritid för detta projekt. På entreprenad lät man brädfodra och isolera ytterväggarna.

Åren 1981-82 genomgick själva kyrksalen en ny och stor renovering. Kyrksalen målades i nya ljusa färger och en ny estrad byggdes på östra sidan för att ge plats för flygel och en stor kyrkorgel. Samtidigt tog man upp en ny ingång på norra sidan för att inreda ett kapprum. Dåvarande köket offrades för detta och ett nytt modernt kök inreddes på västra sidan. Fönstren är de ursprungliga.

Tidigare var Smedbyområdet, Åkersberga, Lilla Säby och Norrö de centrala delarna av socknen, men med järnvägens tillkomst 1901 växte Åkersberga samhälle fram och allt fler serviceinrättningar förlades dit. Missionshuset kom att ligga i en utkant.

Önskemål har funnits om att flytta tyngdpunkten i församlingens arbete till Åkersberga och uppföra en missionskyrka där, men församlingen har tvekat. En tomt i Åkersberga inköptes dock 1947 som avyttrats.

Verksamhet

Österåkers syförening med egen styrelse och kassaförvaltning bildades 1875 som den första kristna sammanslutningen i socknen. Denna grupp åtog sig att samla in medel och bedriva den begynnande predikoverksamheten. Man samlades i hemmen och förfärdigade koftor, skjortor, kalsonger och strumpor som sedan såldes i öppna marknaden eller till beställare. Detta arbete bedrevs från 1899 av söndagsskolan!

Syföreningen kvarstod till 1892 som självständig grupp, vilken kallade och avlönade talare och delade ut bidrag till Vaxholms och Österåkers missionsföreningar. 1912 övertog föreningen ansvaret för syföreningsverksamheten.

En sångkör bildades 1888 och har sedan dess funnits i perioder beroende på om dirigenter funnits att tillgå.

Ungdomsförening tillkom 1911 (”De Ungas Förbund”). Juniorförening 1927. I slutet av 1950-talet ombildades ungdomsarbetet i likhet med vad som skedde i landet för övrigt. Söndagsskola, nying, scout och tonår är de nuvarande verksamhetsgrenarna. Församlingen ägnar sig åt invandrarfrågor och arbete bland utslagna människor i samhället. Från och med 1993 har församlingen ett projekt tillsammans med Sociala Missionen med inriktning på socialt arbete i Åkersberga.

(ur Hans Ljunggren: Helgade Hus 1995)