From Startsida

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Mellan den 20/9 och 23/9 sker FN toppmötet Climate Action Summit i New York. Equmeniakyrkan vill uppmana till att be för toppmötet, för ledarna som möts där och alla andra som är involverade. Vi ber om vishet att fatta rätt beslut. Vi ber om mod att de ska våga vara ledare och ta de kliv so...

Read more

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Det öppna brevet skickas idag till landets partiledare och är undertecknat av presidiet för Sveriges kristna råd som består av Daniel Alm, Antje Jackelén, Anders Arborelius, Karin Wiborn och Benjamin Dioscoros Atas. Bromma den 17 september 2019 Öppet brev till landets partiledare Ebba Busch T...

Read more

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Equmeniakyrkan Söderhamn är på ett evenemang på Källvik Sommarhem. Härligt, viktigt, spännande, mysigt och roligt. Församlingsdag på Källvik. Nu ser vi fram emot en spännande höst och vinter tillsammans i Equmeniakyrkan.

Read more

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Det är betydligt svårare att kasta stenar om man är upptagen med att tvätta fötter. Döm inte. Släpp stenarna. Tvätta fötter. Alla bud sammanfattas i ordet, ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ (Tankar från kommande söndags episteltext, Romarbrevet 13:8-10)

Read more

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Vi har inte alla svaren, vi är långt ifrån perfekta, men vi har gott kyrkfika och hjärtat på rätt ställe. Vi är ett folk på vandring. Vi vill leva med öppna hjärtan, en öppen inställning, en utsträckt hand och en öppen famn. Vi vill vara kristna som kan ompröva, som ärligt vill följa Jesus, men som samtidigt inser att vi fortfarande har mycket kvar att lära oss och upptäcka.

Vi vill vara rättvisesökande, världstillvända, progressiva och vardagsnära. Vi vill vara en djupt inkluderande gemenskap, en kyrka för hela livet, en kravlös fristad där alla kan få uppleva stillhet och nådens otvungna rytm. Vi är hetero, hbtq, svenskar, invandrare, unga och gamla, troende, ärliga skeptiker och osäkra. Vi är en brokig skara aktivister av många olika övertygelser och färger som vill låta oss inspireras och utmanas av Jesu liv och undervisning, sändas ut i den helige Andes kraft, och gå med i kampen tillsammans med Gud för att göra världen bättre och mer rättvis. Du finner oss på de förtrycktas sida, engagerade i såväl klimatmanifestationer som Pride-tåg för mångfald och människors lika värde.

Vi inser att vi är bättre tillsammans och att det är genom samarbete som vi verkligen kan göra skillnad. Vi har rötterna i Missionskyrkan, Metodistkyrkan, Baptistkyrkan och Svenska Frälsningsarmén, men tillsammans bygger vi något nytt och spännande - på uråldrig grund och med Kristus som hörnsten. I många bemärkelser har vi redan lyckats med det omöjliga. I vår breda kyrka ryms exempelvis alla möjliga uppfattningar om dopet liksom öppenheten att tillmötesgå dem alla. Men vi är inte färdiga. Och mest av allt är vi en familj! Och vi har plats för dig! Välkommen hem till Equmeniakyrkan Söderhamn!

Read more

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Ibland händer det att jag som pastor får frågan om varför vi som kristna ska engagera oss i frågor om social rättvisa, klimat och miljö, en generös och gästfri hållning gentemot asylsökande och flyktingar, hbtq-personers rättigheter att älska och bli älskade och alla människors lika värde. Bara det faktum att frågan ens behöver ställas visar på en blodfattig förståelse om vad det innebär att vara kristen, leva kristet och fungera som kyrka – på riktigt. Vi behöver inget mindre än en revolution av självutgivande kärlek, rätt och rättvisa! Eller som profeten Amos uttrycker det, ”låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!” (Amos 5:24).

För den som orkar läsa vidare vill jag tillåta mig att dela några tankar från förra söndagens predikan som handlade om just detta. Faktum är att i Gamla Testamentet, liksom i det nya, i profeternas rika tradition, i Kristi egna undervisning, och ända sedan kyrkans födelse, märker vi ett otvetydigt fokus på rättvisa, rätt och rättvisefrågor. Det här är inte alls något nytt påfund. Det har varit så ända från allra första början! Ibland har vi som människor haft svårt att greppa det. Ibland har vi i kyrkan inte förstått det. Ibland har vi infogat någon slags gräns och dualism där vi på något vis försöker separera och dela in våra liv i någon slags konstgjord dikotomi, där vi försöker särskilja det andliga från det profana, det kyrkliga från livet i övrigt, det heliga från det vardagliga, tro från gärningar och rättfärdighet från rättvisa. Men det misslyckas alltid! Det faller alltid på sin egen orimlighet. Alla gånger!

Det går inte därför att det är en total omöjlighet! Vi människor är helt enkelt kallade till att vara en integrerad enhet annars faller vi isär i spillror, splittring och världsfrånvändhet. Gud är både högtidens och vardagens Gud, både templets och tabernaklets och mötestältets Gud, både Gud hemma och Gud borta, både i hur vi behandlar och bemöter andra människor liksom när vi firar gudstjänster. Han möter oss påtagligen både i våra gudstjänster och i sakramenten, men också i de förtroliga samtalen, i mötena i kön på matvaruaffären, i avbrotten när vi är på väg någon annanstans, vid diskhon, i tvättstugan eller på tåget. Hur vi lever, hur vi bemöter andra människor, hur vi spenderar våra pengar, hur vi röstar och bemöter samhällets olika utmaningar, vilka lagar vi indirekt eller direkt bistår att stifta, hur vi för de röstlösas talan, hur vi bemöter främlingarna, de svaga, hur vi tillvaratar jordens begränsade resurser och behandlar skapelsen – allt detta är en integrerad del av vår tillbedjan!

Rättvisetanken går som en röd tråd igenom hela Bibeln! Rättvisa och rättfärdighet är odelbara och oupplösligen sammansvetsade! Det vore ett stort och allvarligt missförstånd att tro att rättvisa har att göra med något annat än rättfärdighet. Faktum är att i grundtexten, på både hebreiska och grekiska, används samma ord omväxlande för båda koncept. Utan rättvisa kan det helt enkelt inte finnas någon religion som Gud överhuvudtaget vill kännas vid. Ibland är vi inte hjälpta av att hela tiden läsa rättfärdighet som något slags religiöst och rättvisa som något annat. Prova på någon gång när du läser Bibeln att byta ut rättfärdighet mot rättvisa och se vad som händer, se om det blir tydligare för dig.

Hur blir det då t ex med Jesu Bergspredikan? Saliga de som hungrar och törstar efter rättvisan, de skall bli mättade (Matt. 5:6). Eller vad blir det av Paulus uppmaning till efesierna att ikläda sig den nya människan, med den rättvisa och den helighet som hör sanningen till (Ef. 4:24)? Eller av författaren till Hebréerbrevets ord att den som lever på mjölk är ett spädbarn och inte kan fatta en undervisning om rättvisa (Heb. 5:13)? Vi behöver alla mogna in i en helhetssyn av rättvisa som en integrerad del av vår rättfärdighet och tillbedjan. Vår kallelse är inget mindre än just detta!

Det här med rättvisa var sannerligen inget nytt – varken då eller nu, men vi behöver återerövra det i undervisning, förkunnelse och, framför allt, i praktiken! Redan i förbundet med Abraham fanns rätten, rättvisan och rättfärdigheten där som del av vad det innebar ”att följa Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt” (1 Mos 18:19). Att inte göra vad som är rätt, rättfärdigt, rättvist var därför lika allvarligt som att avsiktligen bryta förbundet med Gud. Hängde du med? Det betyder alltså att när rättvisa fattas från våra liv påverkar det inte bara våra inbördes förhållanden med varandra – utan hela vår Gudsrelation raseras! Det är inte sekundärt, det är inte en parentes, det är helt och hållet primärt!

Inte undra på att Amos går ganska hårt fram och inte sparar orden! Under 700-talet f Kr upplevde man en period som stormakt, med stora militära kampanjer och framgångar, stort välstånd, men också en tid av korruption och förtryck av de fattiga. Bara i kapitlet före hade han gått hårt åt de som skott sig på de fattigas bekostnad och kallat dem för ”Bashan-kor” … de som förtrycker de svaga och plågar de fattiga” (Amos 4:1). Denna brist på rättvisa och rättfärdighet hade också rivit upp folkets förbund med sin Gud. Som metodismens fader John Wesley uttrycker det, ”det finns ingen rättvisa som inte är social rättvisa.” Rättvisa och rättfärdighet, i synnerhet för den kristne, handlar inte bara om personlig etik och moral, utan den måste ständigt och jämt omsättas i praktik, den måste få ges gestaltning och förkroppsligande. Och hur den uttrycks inför, bland, tillsammans och gentemot andra människor är i allra högsta grad förenat med hur den uttrycks inför Gud. Det ena hör helt och fullt ihop med det andra!

Jakob, Jesu egna (halv)bror, ledare för Jerusalemkyrkan och tillika lite av Nya Testamentets profet för social rättvisa, förstod detta på ett särskilt tydligt sätt. Han utmanar oss att ”bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste…” (Jak. 1:22) och lägger till, ”Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader” (Jak. 1:26-27).

Det är lätt att vilja gömma sig undan och fly vårt ansvar i detta. Utan rättvisa som får ta sig uttryck i handling finns det ingen religion eller tillbedjan som är värd namnet. Helighet och helgelse kan inte existera i ett vakuum!
Frågan som då kvarstår för oss besvaras kanske bäst av profeten Mika: ”Hur skall jag nalkas Herren och falla ner inför himlens Gud? … Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta (och rättvisa!), lever i kärlek och troget håller dig till din Gud (Mika 6:6-8)!

Kyrkan har brottats med och kämpat med detta i alla tider. Vi måste med stor ödmjukhet, klarsynthet och ånger inse att vi inte alltid valt rätt och inte alltid stått på de förtrycktas sida. Att vi ibland valt makt och inflytande och på sätt och vis sålt vår själ. I urkyrkan, i Apostlagärningarna, möter vi en kyrka, med mångahanda utmaningar, om vilken det skrivs att man hade allt gemensamt, hur ingen betraktade vad de ägde som sitt eget. Det beskrivs hur man sålde allt man hade för att fördela sinsemellan och dela ut till de fattiga, och för att ta hand om de föräldralösa och änkorna. Hur ”alla fick riklig del av Guds nåd och ingen av dem led någon nöd” (Apg. 4:34)!

Kyrkofadern Basileios den store skriver som om det vore självklart, ”om vi skulle nöja oss med det nödvändiga, och gav överflödet till de behövande, skulle det inte finnas varken rik eller fattig.” Han skriver också uppfordrande: ”När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål hör till den hungrige, kappan i din garderob hör till den nakne, skorna du låter ruttna hör till den barfota, pengarna i ditt förråd hör till den nödlidande.”

Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström! Det är inte en ny uppenbarelse. Det är inte något nyfunnet. Det berör djupet av vår Gudsrelation. Och om vi tar det på allvar kan det kanske rent av förändra världen!

/Erik Lennestål, Pastor Equmeniakyrkan Söderhamn

Read more

Equmeniakyrkan Söderhamn

Publicerat 

Familjefesten och Kyrkornas dag på stan är tyvärr inställd idag p g a regnet. Däremot blir det modevisning på Erikshjälpen kl 12 för den som vill och kan. Sen ses vi så klart på gudstjänster och andra aktiviteter i alla våra kyrkor. Väl mött!

Read more