Publicerat 

Våld mot kvinnor handlar om makt

per-liggande[1]Equmeniakyrkan stöttar Kyrkornas Världsråds kampanj ”Thursdays in black” (torsdagar i svart). Initiativet togs av Kyrkornas Världsråd på 1980-talet som en form av fredliga protester mot våldtäkt och våld – i synnerhet det som sker i samband med krig och konflikter mot kvinnor. Kampanjen vill utmana grundorsakerna, som att sätta fokus på attityder som orsakar våld.

Per Westblom, pastor i Equmeniakyrkan, berättar varför han tycker att det är viktigt att Equmeniakyrkan både stödjer och utvecklar kampanjen.

– Vi ska alltid stå upp emot våld och ojämlika strukturer, och detta är en kombination av båda. Våld mot kvinnor sammanfattar en orättfärdig struktur, för det handlar om makt. Kyrkan är kallad att ställa sig på samma sida som den som är i en utsatt situation.
-Det här handlar dessutom inte bara om något som finns utanför Equmeniakyrkan, den här sortens våld finns också i kyrkan har det visat sig i undersökningar. I kristna sammanhang kan också ord som ”att vända andra kinden till” missbrukas, så att kvinnor upplever att de ska acceptera våld.

Men har det verkligen betydelse att klä sig i svart en torsdag?
– Symboler är viktiga. Det handlar inte om hur man klär sig utan att vi genomför en tyst men tydlig opinionsbildning. Det finns flera exempel på att det gör skillnad när en mängd står upp mot något, i det här fallet att avnormalisera dem som tycker att det är normalt att slå. Dessutom ger vi – och här är det förstås särskilt viktigt att ”vi” också är män – signaler till enskilda kvinnor att ”vi står på din sida”.

Hur påverkar våld mot kvinnor kyrkan?
– I en församling är våld ofta väldigt osynligt, även om de som drabbas kan finnas där. Det skickar väldigt konstiga budskap till exempelvis barn som ser pappa slå mamma och sedan går till kyrkan på söndag för att be och tala om försoning och ickevåld.
– Som kyrka berörs vi av det samhälle vi är en del av, i värsta fall kan vi dras med i det som är destruktivt. Vi behöver lyfta de teologiska motiveringarna som talar om att det är fel med våld mot kvinnor.

Är det här ett problem som kan pratas bort?
– Vi ska göra mer än det, det handlar bland annat om att uppmuntra till civilkurage och att våga ingripa när det behövs. Ibland övervärderar vi att prata, men ibland undervärderas det också. Skickliga retoriker kan inte överskattas, som exempelvis Martin Luther King som hela tiden stod fast vid ickevåld.
– Jag tror på ordets makt och ickevåld, men är samtidigt inte emot polisens våldsmonopol. Det är nog många kvinnor som varit tacksamma för deras ingripande.

Vad kan församlingar göra?
– En sak är att stödja dem i församlingen som redan har ett engagemang. När jag var pastor i Bromma var det en kvinna som arbetade ideellt på Alla kvinnors hus. ”Därför kan jag inte göra så mycket i församlingen”, sa hon. Jag framhöll då att hennes engagemang där var ett församlingsarbete.

– Sedan tror jag också att vi inte ska förutsätta att detta inte förekommer i församlingen, därför gäller det att komma ihåg att tala jämlikt, att leva jämlikt och att predika mot våld. Uttryck på ett annat sätt: låta det sinnelag råda hos oss som fanns hos Jesus Kristus (Fil 2:5)