Frälsningen

20201108 Maria Öst

Johannesevangeliet 12:35–43

Jesus svarade: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” 

Det känns nästan inte ens rättvist att kyrkoåret har lagt en text om ljus och mörker i början av november. Har november ens något ljus? November är verkligen mest en seg, blöt transportsträcka från vackra, färgsprakande oktober till mysiga, adventsljusiga december. ”Vandra medan ni har ljuset” säger Jesus. Tack för den, säger jag. 

”Tro på ljuset medan ni har ljuset” säger Jesus också. Och ja, november har faktiskt, trots allt, ljus. Den största delen av december har ju mindre naturligt ljus än vad november har, men december är ju mysigt. Hur gick det till? Jo, vi människor har löst bristen på ljus på ett underbart sätt, så att mörkret inte övervinner oss. Vi tänder ljus. Adventsljusstakar, datumljus för nedräkning, adventsstjärnor, julgransljus. 

Adventsljusen tänder vi som en påminnelse om hoppet som kommer, om Jesusbarnet som föds på jul. Men det är ju inte alls bara hoppet om Jesus som gör att ljusen vi tänder känns bra. Det är ju också att de lyser upp i det mörker vi vandrar i fram tills att det vänder och ljuset kommer tillbaka. 

Det som Jesus säger i bibeltexten från Johannesevangeliet handlar egentligen inte om ljus och mörker som man kan reglera med lampor och stearinljus. Det handlar om frälsningen, räddningen. Det handlar om att Jesus räddar oss från döden och det onda, till livet och det goda. Ljuset är här en bild för hur det är att vara räddad till Gud. Tro på ljuset, tro på Gud, så att ni alltid bär med er det ljuset som vetskapen om att man är Guds barn innebär. 

Jag tycker ofta att Johannesevangeliet blir för abstrakt för mig. Det är så poetiskt att jag inte förstår. Det låter vackert, men vad betyder det? Vad säger det om frälsningen? 

Dagens episteltext från Andra Petrusbrevet 1:5-8 hjälper mig här. 

Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, 
till styrkan kunskap, 
till kunskapen självbehärskning, 
till självbehärskningen uthållighet, 
till uthålligheten gudsfruktan, 
till gudsfruktan broderlig omtanke 
och till omtanken kärlek. 
Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt.

Det är som att Petrus säger såhär: ”Ni tror på Jesus och det är bra. Nu ska ni göra såhär att ni ser till att omsätta den tron till att bli kärlek. Då är inte er tro så abstrakt, utan då ger det glädje till andra, inte bara dig själv.”

Eller för att fortsätta med min november-liknelse, så är det som att redan i november sätta upp ljusslingor på balkongen och tända stearinljus hemma, så att november också blir mysigt. 

Många gånger när man talar om frälsningen så har kyrkan fokuserat på vad man ska räddas ifrån. Från döden och ondskan. Men det blir inte bra. Det är ju som att peka på mörkret och säga att detta vill ni ju inte ha, men inte visa på hoppet som adventsljusen ger. I evangelietexten säger Jesus ljus, men bara två gånger mörker. Sprid ljuset istället för att förbanna mörkret. För i Jesus blir vi räddade till så mycket mer än vi blir räddade från. Vi blir räddade till livet och glädjen, till kärleken och det goda. 

Ja, november kommer väl alltid vara november, men det blir lite lättare när vi satt upp ljusslingorna och tänt stearinljusen. 

Och livet här på jorden kommer fortsätta ge tillfälle att vandra i mörker, men med kärlek och broderlig och systerlig omsorg, både till och från andra, så blir det lite lättare. 

Av både ljuset och kärleken påminns vi om hoppet vi har i Jesus, om liv och glädje om kärlek och allt det goda.