Ett nådens år

Första söndagen i advent

Maria Öst

Matteusevangeliet 21:1–9

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

Vi som är vana kyrkobesökare är så vana vid denna berättelse så att vi missar att det är konstigt, det som Jesus gör. Rida in i Jerusalem på en åsna. Det är som att kronprinsessan skulle åka traktor, som att han i gul ledartröja i Tour de France skulle cykla på enhjuling, som att Beyoncé skulle komma och fråga om hon får låna min ljusblå Volvo V70. Det är helknastigt. 

Men Jesus gör det inte för att vara knasig. Han vet att när han rider in i Jerusalem på en åsna så kommer folket, som är i Jerusalem för att fira påsk, förstå att Gud är med dem, att Gud inte har glömt bort dem, att Gud håller sina löften. För de kan sina profettexter. De vet vad Gud säger genom profeten Sakarja. 

Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
(Sakarja 9:9)

Så när han kommer där på sin åsna, så jublar folket. Några förstår att detta är på riktigt, att Jesus är den som Gud under så lång tid har lovat sitt folk sak komma. De ropar ut sin glädje och skär av palmblad och lägger ner på marken där åsnan går fram, och de sjunger Hosianna, Davids son! 

Men några andra kanske undrar om det verkligen kan vara Guds Messias. Är inte det den där Jesus som gjort de skriftlärda upprörda i flera år? Som har ifrågasatt hur de pratar om Gud? Men han har botat sjuka och han när man pratar med honom så inger han förtroende. Det vore ju kul om det är Jesus som är Messias. Lika bra att hänga på i firandet. Så de sjunger med och följer efter åsnan där den går. 

När Jesus rider in i Jerusalem på en åsna så gör han det för att ge människor hopp. Att få hoppas på att Jesus är så bra som han verkar, och kanske till och med bättre. Det är det hoppet som åsnan bär fram till oss. Och åsnan är stark och envis. Åsnan vet vad den vill och kan jobba hårt för att det ska bli så. Som hoppet. 

Jag vill inte att kronprinsessan ska åka traktor. Jag vill att hon ska ha fina klänningar och fina hästdragna vagnar. Jag vill att kronprinsessan ska vara något annat än jag är.
Jag vill inte att han som är först i Tour de France larvar sig med en enhjuling, det vore inte att ta sina åskådares engagemang på allvar. 

Jag vill i och för sig att Beyoncé lånar min bil, det vore ju väldigt roligt. Men det skulle inte ge mig så mycket av värde. Det skulle inte ge oss hopp om en bättre framtid, hopp om fred, om ljus, om hälsa, om värme, om glädje, om frid, om kärlek för alla. Men när Jesus rider in i Jerusalem på åsnan, då får vi det starka och envisa hoppet till oss. Hoppet om ett nådens år för alla människor. 

Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! 

Amen.